Design vill förändra – få människor att göra något, köpa något, bli kunnigare eller ändra attityd. Men det finns flera olika vägar för designen att nå sitt mål.
För mig blev detta uppenbart när jag klev in i en fotoaffär för att se på en ny kamera. Expediten var upptagen, så medan jag väntade plockade jag upp ett demoexemplar av en kamera.
Det var omedelbar kärlek. Den röda färgen, den asymmetriska formen talade direkt till mig.
Det är inte en särskilt bra kamera, jag vet det. Men ändå satte sig ha-begäret direkt och starkt. Förnuftet var tvunget att ta ett stadigt tag i känslan och leda den bort därifrån, för detta är inte kameran jag behöver.
Och ändå kan jag inte låta bli att fundera på om den inte vore en idealisk present till min nioårige son. Så kan jag låna den ibland…
Kameran jag egentligen kom för att titta på var en Canon G1 X. Det är en kamera med extra allt, en förnuftig kamera som passar min sorts fotograferande.
Men när jag tog den i handen så var min första reflektion hur ful den är. Den har inte lyckats hålla rena linjer, utan saker sticker ut och upp lite varstans. Varje yta, känns det som, är översållad av kontroller. Skärmen på baksidan kan fällas ut på ett praktiskt sätt, men blir då ett bräckligt bihang till kameran som ser ut att när som helst kunna brytas av och singla iväg.
Det är en toppenkamera. Jag är övertygad om att jag skulle ta bra bilder med den. Men det var inte kärlek.
Men, så fanns där också… Leican
Kameran jag velat ha sedan jag i tonåren började fotografera, men aldrig haft råd med.
Det är en mycket bra kamera. Men det är inte det som utlöser mitt intensiva begär. För mig är den här kameran intensivt förknippad med själva fotograferandet, med att vara fotograf. Det är kameran som de stora – Henri Cartier-Bresson, Robert Capa – använde.
Tre sorters design – tre kroppsdelar
De tre kamerorna är exempel på tre olika sorters design.
- Den röda Exilimen, som går rakt in i mig genom sin estetik, utlöser nästan primitiva känslor.
- G1an, så utomordentligt funktionell. Gjord för att enkelt och precist ta bilden.
- Leican, som berättar historien om mig som fotograf, associerar mig med fotografins historia, inför mig själv och inför andra.
Kanske är detta anledningen till att design ibland kan vara svår att förstå sig på – den rymmer så radikalt olika sätt att påverka oss.
Estetisk design handlar om förnimmelsen, den direkta sinnesupplevelsen – det som ögat ser och det som handen känner. Den är viktigt därför att vi i det första mötet med något alltid grovsorterar – får en känsla för hur något är och bestämmer vad som är värt att ägna mer uppmärksamhet och vad som vi inte bryr oss om. Ytligt, naturligtvis, men avgörande viktigt inte bara för att det bestämmer vad som får en chans att fördjupas, utan också för att om det är något vi gillar, design som “stämmer”, så är vi mycket villigare att lära oss hur det fungerar och mer toleranta mot fel och ofullkomligheter.
De flesta av oss, vågar jag påstå, skulle i valet mellan något som är fullt men lättanvänt och något som är vackert men lite svårare att använda, välja det vackra.
Utseende är naturligtvis viktigt (även om synen inte är det enda sinnesintryck som påverkar), så är den här sortens design i hög grad de visuella formgivarnas domän. Det är design med ambition att kännas i maggropen.
Om estetisk design är utåtriktad så är funktionell design dess blyga syster. När man hör uttrycket ”den bästa designen är den som inte märks” så är det funktionell design det handlar om. Den är inte ute efter att väcka uppmärksamhet, utan finns bara där för att diskret men troget tjäna användaren.
Hur funktionell en design är kan man sällan avgöra eller uppleva innan man börjat använda föremålet (den visuella designen kan dock lyfta fram ett löfte om funktion, som den gör till exempel på G1an, där man redan vid anblicken får en föraning om hur det kommer att vara att fotografera med den). Därför har den inte särskilt stor betydelse i köpögonblicket – trots att den i längden ofta är det som har störst inflytande på hur nöjd man är med sitt köp.
Det funktionella är yrkesområdet för interaktionsdesign. Det är design för handen.
Associerande design är ett helt annat djur. För den är formgivningen ett språk, ord i berättelsen om föremålets och dess ägares roll i världen.
Våra prylar har vi inte enbart för funktionens eller estetikens skull. Nästan allt vi omger oss med är också rekvisita i berättelsen om oss själva. Just förmågan att meningsfylla föremålet gör den associationerna till en så viktig designaspekt.
Den har också en annan viktig funktion, att koppla föremål till varandra. Den berättar att det vi ser är en kamera. Och den kopplar samman de olika kameramodellerna från samma tillverkare, så att de tillsammans får en identitet som fortlever trots att modellerna byts ut – ett varumärke. Ofta är det några mindre, men synliga, designelement som används för denna association – logotyp, typografi och färger – men det finns också tillverkare vars stil genomsyrar föremålet.
Associationer är verktyget för alla som jobbar med varumärke och identitet. Det är den designaspekt som talar till hjärnan.
Överlapp
Det är naturligtvis en förenkling att renodla designaspekterna så här. I verkligheten överlappar och korsinflyter de på varandra. Ingen kamera är utformad utifrån bara en av de här designaspekterna, även om de har lagt tonvikten olika.
Exilimen har inte bara sitt utseende utan även en starkt funktionell aspekt i att det är en ovanligt tuff kamera, som klarar att falla i golvet och dränkas i vatten. Den har inte Leicans historia att spela på, men den skapar sin egen i reklamen, där den marknadsförs som en kamera för ett aktivt sportigt liv – en livsstil som den tuffa formen och fysiken passar till.
Alla reglagen och inställningsrattarna på Canonen tjänar inte bara till att styra kameran utan berättar också en historia för den som ser den – den som har en sådan här kamera behärskar fotografering.
Leica har inte blivit kamerornas kamera av en slump. Det är resultatet av att under åtta decennier ha gjort några av de bäst fungerande kamerorna i världen. Framförallt har man haft optik av oerhört hög kvalité, men även kamerornas storlek och diskreta form har passat fotografer som vågar gå nära.
En intressant fråga är om Leican verkligen är attraktiv. För mig är den en mycket vacker kamera. Men om jag för ett ögonblick håller tillbaka mina känslor och tittar på den med neutrala ögon så kan jag ju se att den egentligen har någon slags ganska ful öststatsestetik. Se till exempel på området ovanför linsen – sex element som vart och ett har sin helt egna stil utan något som helst försök att skapa en visuell helhet.
Det är min starka uppskattning av dess kvalité och berättelse som strålar över och får mig att även se skönheten i dess form.
Jag tror samma sak kan hända med Canons G1. Dess funktionella kvalitéer skulle så småningom smitta av sig på min syn på den och det som jag nu upplever som kantigt och udda bli charmig och karaktär.
Fenomenet är inte ovanligt. Även när attraktion upplevs som instinktiv och nästan biologisk i sin omedelbarhet, är den ofta inlärd.
Designens kraft
För mig blev besöket i fotobutiken en påminnelse om vilken kraft designen har. Hur starkt estetiken drog mig till Exilimmen och stötte bort mig från G1an. Och hur den historia som är förknippad med Leican överröstade mitt estetiska omdöme.
Det blev också tydligt hur svag den funktionella designen är i köpögonblicket, trots att den är de som i längden kommer att ha starkast inflytande på hur nöjd jag är med mitt köp.
Men den funktionella designen fick ändå sin revansch. Jag lyckades inte bestämma mig där i affären, så jag gick hem och började surfa runt bland kamerarecensioner. Medan det funktionella har lite svårt att hävda sig i det snabba mötet i affären, så är detta ett medium där den får en mycket starkare röst – speciellt om man letar upp omdömen från vanliga användare som haft kameran ett tag.
Webben har ändrat styrkeförhållandet mellan de olika sorternas design. Men den är också i sig en produkt av design och vi ser samma tre designaspekter tävla om att påverka oss även där. Så i morgon lämnar jag kamerorna och tar istället en titt på olika kommuners webbplatser, som trots att de alla försöker åstadkomma samma sak har valt helt olika strategi för sin design.