• Kom ihåg användaren länge
• Låt användaren själv välja sitt användarnamn och lösenord

Autentisering (Inloggning)

Att koppla samman en användare med ett användarkonto och kontrollera att användaren har rätt till detta, kallas autentisering (eftersom det kontrollerar att användaren är autentisk).

En alternativ benämning är inloggning (speciellt då autentiseringen sker med lösenord). Legitimering är ett ord som används bland annat av myndigheter för de allra säkraste autentiseringsmetoderna (de med ungefär samma säkerhet som när en människa legitimerar sig med sitt id-kort).

Även identifiering används som synonym. Jag brukar dock undvika det eftersom fler än bara de identifierade användarna har blivit autentiserade.

Alla de olika kändhetsgraderna utom okänd använder autentisering för att hålla reda på användarna. För gäster är det dock något som sessionen sköter om och som sker i tysthet.

Autentiseringen sker egentligen varje gång användaren kommer till en ny sida. Där rycker dock sessionen in och gör att användaren aldrig märker något.

Det finns många olika autentiseringsmetoder. De brukar delas upp i tre grupper, utifrån vad de bygger på:

• något användaren vet – t.ex. lösenord.

• något användaren har – t.ex. en e-postadress, en dator med ett certifikat, ett elektroniskt id-kort, mobiltelefonen.

• användarens kropp – t.ex. en namnteckning eller en bild. Används nästan inte alls i datorernas värld (även om det nu börjar dyka upp persondatorer med fingeravtrycksläsare).

Grader av säkerhet

Det finns många olika sätt att autentisera. Valet av metod måste vara en avvägning mellan hur säker man måste vara på att användaren verkligen är autentisk och behovet av en bekväm process.

Hundraprocentig säkerhet kan aldrig uppnås. Precis som i verkligheten måste man räkna med att det alltid finns en möjlighet att någon kommer på ett sätt att lura systemet.

Lösenord

Ett av de absolut vanligaste sätten att autentisera är att användaren skriver in sitt användarnamn och ett lösenord.

Lösenordens popularitet beror säkert på att de i förhållande till den ansträngning som krävs av webbplats och användare ger hyfsad god säkerhet. Det finns betydligt säkrare metoder, men de innebär också betydligt mer jobb, kostnader och krångel.

Det finns två sätt som ett lösenord kan bli avslöjat på:

• Någon kommer åt det

• Någon gissar det

Krångligt nog kräver dessa angreppsvinklar motsatta och delvis oförenliga säkerhetsåtgärder.

För att undvika den första gäller det att få användaren att inte skriva ner lösenordet utan hålla det i huvudet. Chanserna för detta ökar stort om lösenordet valts av användaren själv, är lätt att komma ihåg, inte ändras och om användaren inte har alltför många olika som hon måste minnas.

För att undvika att lösenordet går att gissa, skall det allra helst bestå av en slumpmässig blandning av siffror och små och stora bokstäver. Det bör i vart fall inte tillåtas vara namnet på användarens katt. För att begränsa skadan om lösenordet ändå skulle avslöjas bör varje webbplats ha sitt eget unika lösenord och dessa bör bytas med jämna mellanrum.

Det första angreppssättet leder till lösenord som ofta är möjliga att gissa och där ett knäckt lösenord på en webbplats ofta öppnar användarens konto även på andra webbplatser.

Eftersom användare är människor, inte minneskonstnärer på en cirkus ¹⁵, leder det andra angreppssättet ofrånkomligen till att många antingen skriver ner lösenordet på en gul postitlapp och sätter på skärmen alternativt sparar i översta skrivbordslådan, eller att de använder webbläsarens säkerhetsvidriga 'kom ihåg lösenordet'-funktion.

Alltför säkra lösningar kan vara osäkra

Vilket av angreppssätten du i första hand väljer att skydda webbplatsen mot måste vara resultatet av en analys av hur viktig säkerheten är, men också av hur och var era användare använder sina datorer. Om en hemanvändare sätter upp lösenordet på en lapp på sin skärm gör det kanske inget alls – och då kan datorgenererade lösenord vara säkrare. Om en kontorsanvändare gör samma sak kan det vara en allvarlig säkerhetsrisk – och då kan metoder med en realistisk syn på användarens beteende vara de säkrare.

Säkerhetsfolk kräver ibland att både och. Att lösenorden skall vara kryptiska och kortlivade och att användarna skall hålla dem i huvudet. Detta är en orealistisk hållning som leder till system som är teoretiskt säkra men i praktiken sårbara. Det är också ett fräckt försök att vältra över ansvaret för en otillräcklig säkerhetslösning på användaren.

Räkna inte med att lösenord ger mer än en medelmåttig säkerhet. Lösenord är en bekväm lösning – men det är farligt att låta denna bekvämlighet locka till att använda dem i situationer som egentligen behöver en högre säkerhet.