• Tillgänglighet
• WCAG - standard för tillgänglighet

Webbläsare för funktionshindrade

Innan vi går in på hur webbplatser kan göras tillgängligare, kan det vara bra att veta litet om vilka verktyg funktionshindrade använder för att surfa på webben.

Vanlig webbläsare

Många funktionshindrade har inte speciella handikapphjälpmedel, utan använder vanliga webbläsare – och klarar sig utmärkt med dem så länge sidorna är gjorde med omsorg och eftertanke.

Även i en vanlig webbläsare finns en del hjälpmedel inbyggda som kan öka tillgängligheten. Framför allt möjligheten att styra textstorleken, men även att styra färger, hastigheter på växlingar etc.

Vanlig webbläsare, ingen mus

En del användare kan inte använda mus. Det gäller naturligtvis de synskadade men även andra. De är beroende av att webbsidor är gjorda så att de kan användas via tangentbordet.

Skärmläsare

Blinda och gravt synskadade använder skärmläsare. Denna läser, namnet till trots, inte från skärmen. Istället tolkar den precis som en vanlig webbläsare HTML-koden, men istället för att översätta till en visuell sida översätter den till en text.

Skärmläsaren använder vanligen talsyntes för att läsa upp texten. Den kan också presentera den som punktskrift om användaren har en så kallad Braille-skärm .

Många skärmläsare är byggda ovanpå Internet Explorer och fungerar därför i grunden likadant som den. De kan dock ha en mängd speciella funktioner och kommandon, till exempel för navigation inom sidan och för att läsa upp en tabell på ett begripligt sätt.

Endimensionellt

Den uppenbara skillnaden mellan skärmläsare och vanlig webbläsare är naturligtvis att det visuella försvinner.

Men det är viktigt att inse vad detta innebär på ett mer kognitivt plan.

• En dimension försvinner. Skärmen är tvådimensionell, talet endimensionellt. Innehållet är inte längre utlagt över en yta utan uppträtt på en linje. Det finns ingen överblick. Relationer mellan olika delar av sidan som finns i den visuella versionen kan bli mycket svårare att inse eller försvinna helt.

• Den förmåga som en seende har att hoppa runt godtyckligt på sidan försvinner. Användaren kan röra sig framåt och bakåt men inte ögonblickligen identifiera ett område på sidan och flytta sin uppmärksamhet dit.

• Typografins visuella ledtrådar till vilken roll olika texter spelar på sidan – stort och fett för rubriker, färgat och understruket för länkar, indrag för citat, etc. – försvinner och texten blir en jämn massa.

Skärmläsare försöker så gott det går kompensera denna brist på överblick genom att kunna läsa upp bara sidans länkar eller sidans rubriker och att kunna läsa upp texten i ett rasande tempo. Webbsidor kan också bidra genom att innehålla genvägar (se sid 232).

Skärmläsare försöker i viss mån även spegla typografin genom att växla mellan kvinnlig och manlig röst, använda olika röstlägen, tonfall och liknande. Det finns till och med formatmallar som kan styra uppläsarrösten.

Skärmläsare och vanlig webbläsare i kombination

Det är inte bara blinda som använder skärmläsare. Även människor med lässvårigheter eller som har lättare att förstå när de hör något än när de läser det kan ha glädje av dem. Det finns till exempel skärmläsare som har en markör som rör sig över webbsidan och visar var den är samtidigt som den läser upp texten.

Skärmförstoring

Användare med dålig syn kan också ha hjälpmedel som kraftigt förstorar en del av skärmen.

Följden av detta blir i första hand förlust av överblick. För dem är det därför viktigt med konsekvens – att navigation och andra viktiga funktioner ligger på samma ställe på olika sidor.

Stor skärm

En variant är användare som skaffar en stor skärm och ställer in denna så att allt förstoras.

Därför händer det att man har användare som visserligen har stora skärmar men ändå bara ser sidorna med t.ex. 640x480 eller 800x600 i upplösning.

En slutsats man kan dra av detta är att inte ens på intranät, där man vet precis vad alla har för skärmar på sina skrivbord, kan man vara säker på hur användarna väljer att se sidorna.