• Anpassning till webbläsare
• Testa webbplatsen med de viktiga webbläsarna

Gör webbplatsen så att den är användbar med alla webbläsare

Det skall gå att läsa och använda webbplatsen oavsett vilken webbläsare användaren har. Det behöver inte vara vackert, men hon skall komma åt informationen och funktionen. Se även WCAG 6.3 (prioritet 1), sid 358.

Formatmallar

Allra enklast är detta med riktigt gamla webbläsare som inte förstår formatmallar – om man följer Använd HTML-element utifrån betydelse, sid 420, så får sidan visserligen ett enkelt utseende, men det går utmärkt att läsa och ofta även att förstå vilken roll olika saker spelar på sidan.

För nyare webbläsare, som förstår formatmallar, ställer kravet på alla till med problem. Det finns väldigt många olika webbläsare (om man räknar med alla versioner) och enda sättet att säkert veta att inte någon har en bugg som gör att formatmallen inte fungerar som avsett är att är att testa med alla. Vilket ger en fullständigt orimlig arbetsbörda.

Det är därför nödvändigt att hitta en strategi för att med en rimlig arbetsinsats minimera risken för att sidan inte skall gå att använda.

Till att börja med kan man dela upp formatmallarna i två grupper: de som används för att styra hur saker ser ut och de som används för att styra var på sidan saker hamnar.

Den första gruppen ställer sällan till med problem, fungerar de i en modern webbläsare så fungerar de nästan alltid i alla (med undantag för de halvgamla, se nedan). Möjligen kan någon bugg leda till fult utseende, men det är sällsynt att de gör texten helt oläslig. Har man testat dem på ett par olika webbläsare och de fungerat där, kan man känna sig rimligt trygg.

Med placeringsstyrande formatmallar är det tyvärr på ett annat sätt. Det är betydligt mer variation mellan olika webbläsare och risken för att texter försvinner eller lägger sig över varandra och därmed blir oläslig är större. De kräver en betydande mer omfattande testning, men om man är villig till detta kan man även med dem känna sig rimligt säker på att webbplatsen inte utestänger någon användare.

För testningsstrategier, se nästa råd.

Ett gäng webbläsare som ställer till med stora problem är de halvgamla, som tror att de kan tolka formatmallar men i själva verket gör det så dåligt att resultatet ofta blir märkligt, fult eller direkt oanvändbart. Det är webbläsare som Netscape 4, Internet Explorer 4, Opera 5 och 6. Tillsammans utgör dessa ungefär 2 % av trafiken ²³ - det är inte många procent men kan ändå vara väldigt många människor. I de flesta fall finns det dock ingen proportion mellan kostnaden för att anpassa webbplatsen till dessa webbläsare och nyttan av att göra det. En vanlig lösning är istället att inte sända dem några formatmallar som de kan misstolka, utan istället låta dem visa sidan på samma sätt som de riktigt gamla webbläsarna.

Javascript

En annan stötesten för gamla webbläsare är javascript.

Om det är acceptabelt att användare av äldre webbläsare inte får del av den funktion som javascriptet ger, är det enkelt att lösa. Antingen göms funktionen helt eller så får användaren ett artigt meddelande om att den tyvärr inte fungerar med hennes webbläsare.

Enbart funktioner som antingen inte är väsentliga för webbplatsens användare, eller där det finns andra sätt att komma åt samma sak, får göras oåtkomliga. Tillämpningen av detta hänger dock i hög grad på hur viktig roll javascript får spela på webbplatsen, se Fyra förhållningssätt, sid 427.

Se också Använd den standardiserade dokumentobjektmodellen, sid 432 för tekniker som kan avgöra vilka skript en webbläsare klarar respektive inte klarar.

Om det är nödvändigt att javascriptet fungerar med alla webbläsare, så står man inför samma fullständigt omöjliga uppgift som med formatmallarna. Dels finns det webbläsare som helt saknar javascript, men även om man håller sig till dem som har det så är mängden varianter och buggar så stort att det inte finns något realistiskt sätt att utveckla för och testa med alla.

Ibland är det möjligt att komma ur dilemmat genom att flytta funktionen till webbservern – vilket kan göra den långsammare, men har fördelen att den blir helt oberoende av vilken webbläsare som används och därmed lättare klarar tillgänglighetskraven.

I andra fall får man begränsa sina ambitioner till ett mindre antal webbläsare. Se nästa råd för hur ett sådant urval kan göras.

Bildformat

Bilder i PNG-format går inte alls att se med en del riktigt gamla webbläsare. I praktiken har dessa dock så få användare att det inte är något problem.

Värre är att genomskinlighet i PNG-bilder bara delvis fungerar med Internet Explorer, och att dessa därför kan bli fula i vissa läsare.

Mer om PNG och trick för att ta sig runt begränsningen i Explorer i Använd PNG för diagram och teckningar , sid 433.

Säker autentisering

Autentisering är ett svårt område för äldre webbläsare. När det är riktigt viktigt med säkerheten är det ofta bara de senaste versionerna av webbläsare som är acceptabla (eftersom tidigare säkerhetshål täppts till i dem). Det kan också vara så att vissa webbläsare har säkerhetsfunktioner och möjligheter att hantera certifikat som andra saknar.

Här tror jag personligen att man måste acceptera att maximal säkerhet och tillgänglighet för alla webbläsare inte går att kombinera, och att om säkerheten är viktig måste användaren anpassa sitt webbläsarval till det. Rimligt är dock att kräva att det är möjligt för användaren att göra ett val. Säkerhetslösningen måste därför fungera för både PC och Macintosh och vara tillgänglig även för funktionshindrade.

Se vidare Autentisering , sid 310.