Apples iPad är gammelmedias försök att ta tillbaka makten från webben

Apples nya touchdator, iPaden, är en djupt konservativ apparat.

Den är perfekt designad för kulturkonsumtion, för att sitta uppkrupen i soffan och kolla eposten, surfa lite, se ett kul klipp på YouTube, checka Facebook, hyra senaste filmen från iTunes Store, etc.

Däremot har Apple inte spänt några designmuskler för att förnya produktionen. Någon inbyggd kamera finns inte. Skärmtangentbordet har inget nytänk, och duger nog till att få iväg ett kortare email, eller uppdatera sin status, men inte mycket mer. Den har ingen penna (stylus) utan gränssnittet styrs med fingrarna, vilket fungerar utmärkt för kontroll men dåligt för skapande. Det är som att man missat eller varit helt ointresserade av att webben allt mer börjat handla om allas möjlighet att skapa innehåll.

Webben är så stark att Apple inte vågat gå till öppet angrepp mot den. Därför är iPaden en ganska bra surfplatta. Men mycket i designen och presentationen av den skvallrar om att Apple hellre ser att kulturkonsumtion sker genom iTunes Store än genom webben.

Till exempel den framträdande roll som läsapplikationerna för en dagstidning och för e-böcker gavs. Jag förstår att publiceringsindustrin är förtvivlad över webben, där det förväntade priset för information är noll kronor (i utbyte mot att man står ut med lite reklam), och hellre skulle vilja gå över till iTunes-modellen där det förväntade priset är betydligt högre. Jag förstår vilken lockelse det är för Apple, som då skulle äga distributionskanalen. Men det tillför inget nytt, det är bara ytterligare ett nytt uppkok på gamla affärsmodeller.

Ett annat exempel är de två ur teknisk synvinkel nästan oförklarliga bristerna som iPaden har -ingen multitasking, och en webbläsare som inte stödjer flash.

Multitasking – att flera applikationer kan köra samtidigt – är egentligen nästan helt ointressant på en maskin med fast minne som iPaden, eftersom användaren inte kan använda mer än en applikation åt gången, och alla applikationer är redo när man switchar till dem. Det stora undantaget är att man gärna skulle vilja ha en musikapplikation som Spotify eller Pandora igång i bakgrunden medan man jobbar med något annat. Denna begränsning i tekniken stänger med andra ord ute de riktigt farliga konkurrenterna till iTunes (som kan köra i bakgrunden).

Att webbläsaren inte kan visa flash gör att motsvarande konkurrenter på videosidan – här i Sverige till exempel SVT Play – inte fungerar och därför inte kan vara ett alternativ till att hyra videos på iTunes store.

Maskinen är budskapet. Och budskapet från iPaden till användarna är: “Kryp tillbaka upp i TV-soffan och konsumera”.