"Right now these fitness gadgets are fairly self-contained. But they might eventually talk to your house so it has the shower going when you get home from your morning run. Your fridge might recommend healthy or high-protein dinner recipes based on your fitness goals and activity level. Maybe your computer or TV will pause until you get up and move around a little."

Jag läser upp denna entusiastiska Internet of Things-vision, ur 5 futuristic connected gadgets you’ll want in your home, för vännen Jonas, som genast reser sig, går till bokhyllan, tar fram Orwells 1984 och börjar läsa för mig:

Från telescreenen kom en genomträngande vissling som fortsatte på samma tonhöjd i trettio sekunder. Klockan var noll sju femton, den tid då kontorsarbetarna skulle stiga upp. …

Winston sprang upp...

Läs mer

Flygande bilar är en ikonisk framtidsvision. Men trots att det gjorts några försök, så har den aldrig slagit in.

Det finns flera skäl till detta:

• Det är svårt att flyga. Att ta flygcertifikat kräver en mycket längre och dyrare utbildning än att ta körkort.

• Flygplan är betydligt dyrare än bilar, och flygbilar som bland annat kräver dubbla framdrivningssystem, kostar ännu mer.

• Flygplan är även dyra i drift.

• Det krävs landningsbanor. Vilket kanske går att ordna i förorterna, men kan vara svårt att få till så nära innerstäderna att det är någon tidsvinst. Helikoptrar har inte lika stora problem med detta, men är ännu svårare att lära sig flyga och ännu dyrare i drift – och bullrar mycket när de startar och landar.

Självflygande bilar

Men samma teknik som ger oss självkörande bilar...

Läs mer

Uttrycket ”Internet of Things” kan vara lite lurigt, eftersom det lätt ger intrycket att det handlar om enskilda ting.

Men praktiskt taget alla thing – eller åtminstone all funktionalitet som Internet of Things levererar – uppstår genom samarbete mellan flera olika delar.

Thinget

Jag hade tänkt börja med exempel på thing (eller Internet of Things-funktionalitet) som faktiskt utgörs av ett enskilt fysiskt ting. Men jag kan faktiskt inte komma på något. Även de enklaste thing verkar om inte annat ha sitt gränssnitt delegerat, vanligen till mobiltelefonen. (Kommer du på något, skriv det gärna i kommentarerna.)

Teamet

Istället levereras funktionaliteten av flera olika ting i samverkan.

Ta uppvärmningen av hemmet som exempel. Det är i och för sig frestande att tänka på termostaten –...

Läs mer

Gränssnitt – i betydelsen de handlingar vi lär oss för att styra något datoriserat och för att förstå hur det svarar – är egentligen en märklig idé. Det digitala döljer världen bakom en abstraktion, och för att påverka måste vi lära oss och följa abstraktionens regler.

Men när datorerna flyttar in i thingen finns det inte längre något behov av att särskilt utformade och inlärda handlingar för att visa vad vi vill.

Internet of Things har redan demonstrerat sin förmåga att göra gränssnitt överflödiga. När jag lämnar mitt hem, sänks temperaturen för att spara energi. När jag senare på dagen åter vänder hemåt, eldar huset på igen så att temperaturen är behaglig när jag kliver över tröskeln. Längs vägarna är gatubelysningen dämpad där ingen är, men lyser med full kraft där det finns människor.

Våra kroppars närvaro ersätter knappen.

Därför är sensorn som demonstreras i videon här, så spännande. För den möjliggör en detaljerad avläsning inte bara av var kroppen är, utan också vad den rör vid. Så försvinner behovet av ytterligare en mängd abstrakta gränssnitt.

När jag vill att något ska hända är det bara att beröra och göra.

Sonen har börjat 6an och ska börja få betyg, så jag har varit på informationsmöte om hur betygssystemet fungerar.

Så. Jävla. Komplext.

Betygsskalan är i tre steg. Eller fem, för det finns också mellansteg. Eller sju, för det finns också två varianter av icke godkänd (den ena tycks vara underkänd och den andra betyda att skolan inte vet vad eleven vet).

Fast egentligen är det inte en betygsskala, utan tre, staplade ovanpå varandra. Den första är en bedömning om man kan basfakta. Den i mitten fattade jag inte. Och den översta en bedömning av hur väl man kan analysera och resonera kring ämnet.

Så man kan ha alla rätt på ett prov, men ändå få ett E i betyg på det. Eftersom det på provet inte fanns några C eller A-frågor.

Man kan också ha alla fakta rätt och klara att insiktsfullt resonera...

Läs mer

Sitter och pratar med människor som samlats för Prat och (kina)mat i Malmöområdet – en oregelbunden träff som en gång i tiden kallades ”Bloggarlunch”, men för skams skull fick ändra namn när praktiskt taget ingen av oss hade uppdaterat sin blogg på över ett halvår.

Maria, som är på tillfälligt besök i Malmö, driver Social Media Club Göteborg, som har sin motsvarighet här i Social Media Com Skåne. Själv pratade jag om UX för Internet of Things på IDF Malmö i tisdags, för att dagen därpå höra Sandra Granberg tala om hur man kan jobba med atomic design på The Digital UI.

Den här sortens professionella kvällsträffar verkar ha blivit allt vanligare.

Kanske de är vår tids ersättning för studiecirkeln? Att binda upp sig för träffar en hel termin kan vara lite mycket för vår tid, speciellt...

Läs mer

Igår började jag skriva om Vad Internet of Things egentligen handlar om. Idag fortsätter jag med vad det får för konsekvenser.

Foto: Tom Huntley CC BY-NC-ND

Om man ska plocka ut den enskilt viktigaste aspekten av Internet of Things-ifieringen, och den som lägger grunden till de flesta av punkterna nedan, så är det att internet får förmågan att direkt observera världen.

Ur denna förmåga kommer mycket av det som vi förväntar oss att thingen ska åstadkomma. Innan vi sveper över dem vill jag dock återigen betona att data i sig inte är tillräckligt. Den svåra delen är att ta fram modeller som översätter data till insikt.

Optimering

Den detaljerade kunskapen om läget, om hur resurser utnyttjas och vilket utfall det får, ger en utmärkt grund för att göra saker effektivare. Från lampor som...

Läs mer

Tingen gifter sig med datorerna och internet och blir thing med ett h. Om fem år beräknas 50 miljarder thing vara uppkopplade på internet. Värmepannor, dörrlås, bilar, svarvar, drönare, tandborstar, hunddörrar, parkeringsplatser, kontaktlinser – det finns synbarligen ingen gräns för vad som thingifieras.

Men, varför?

Vad är egentligen vitsen med Internet of Things? På vilket sätt är dessa thing speciella, och hur kommer de att ändra våra liv.

Det ska jag försöka skissa en bild av här.

Thingen läser världen

Ett thing innehåller sensorer, som läser av dess omgivning och/eller dess inre tillstånd. De gör samma sak som människans sinnen, känner ljus, ljud, doft, smak, beröring. De uppfattar acceleration, vibrationer och avstånd mycket exakt. De kan gå utanför människans begränsning och uppfatta rörelser i mörka rum, radioaktivitet och sprickbildning i betong.

Internet, som tidigare varit begränsat till vad människor och databaser matade in, får på så sätt egna sinnen, som läser världen med större känslighet och ur fler aspekter än människan är kapabel till.

Data är oanvändbart utan tolkning

Sensorerna har en oöverträffad förmåga att samla in data. Samtidigt är det viktigt att inse att det de samlar är just det – data. Data är som ett främmande språk, obegripligt och oanvändbart tills det tolkats. Att göra en korrekt och användbar tolkning är många gånger en långt svårare utmaning än själva insamlandet.

Foto: Brousmiche Thomas CC BY-NC-SA

Thingen kommer att finnas överallt

Thingen kommer att genomsyra tillvaron. Man kan tycka att det finns datorer överallt nu för tiden, men det är ändå ingenting mot hur många thing det kommer att finnas, och hur många vardagsföremål och yrkesverktyg som kommer att thingifieras.

Läs mer

Volkswagen har avslöjats med att ha mjukvara i sina dieselbilar som känner igen när bilen genomgår en test för att se att den inte släpper ut för mycket skadliga ämnen, och som då slår på bilens system för att köra miljövänligt. (New York Times, visar bara början av artikeln om du inte är prenumerant, men det är bara några få rader som inte kommer med på previewen.)

När den sedan rullar ut från bilprovningen, slås miljövänligheten av igen och bilen motorn kan återigen ge full kraft.

Maskiner som lurar andra maskiner – jag kan inte låta bli att undra om vi inte kommer att få se mycket av det när Internet of Things blir vanligare. Thing som inte tvekar att bluffa lite för att ta sig fram här i världen.

Cyberkriminalitet är inte en inkomstkälla jag kan rekommendera. Men en som har potential att bli mycket lönsam och som man måste vara medveten om.

Säkerhetsmedvetandet hos många tillverkare av thing är lågt, vilket gör möjligheterna att använda Internet of Things för kriminell verksamhet stora. Foto: Stavos CC AT-NC-ND

Redan idag har avslöjats hur vanliga enkla ting som vattenkokare och strykjärn i smyg visat sig innehålla wifi-kretsar. När man kopplar i dem i väggkontakten i sitt hem börjar de leta efter sårbara routrar och dåligt skyddade datorer.

Att koppla upp sig mot en wifi-router från insidan är en enorm fördel om man ska hacka något, eftersom mycket säkerhetstänk fortfarande handlar om att ha en brandvägg mot attacker utifrån.

I den här videon demonstrerar Daniel Crowley...

Läs mer

En flitigt brukad affärsmodell för webben är att webbplatsen är gratis, i utbyte mot att man utsätts för reklam.

Vi lär inte få någon storskalig användning av denna modell inom Internet of Things, eftersom reklam ger liten intäkt per enhet – vilket inte är något problem för webben där kostnaden för en ny användare är i princip noll, men kan ha svårt att bära kostnaden för fysiska ting, där varje ny enhet kostar att producera.

Thingen, som ofta är centralt placerade i våra liv, och uppkopplade, kommer att vara frestande att använda som reklamplats. (Fotograf okänd)

Men ibland är kostnaden tillräckligt liten, eller vinsten tillräckligt stor. Till exempel Amazons Dash-knappar, eller Evians beställa vatten-dito. Värdet av att få folk att sätta upp en sådan knapp i sitt hem kan knappast...

Läs mer

Ibland ligger inte affären i prylen utan i förbrukningsmaterialet. Ett klassiskt exempel är rakhyvlar, där själva hyveln brukar säljas billigt eller ges bort gratis. Men bara en sorts rakblad passar, och dessa säljs med god förtjänst. Ett annat är bläckstråleskrivarna, där skrivaren är billig men bläcket kan kostar mer än kokain. För att hindra konsumenterna från att använda konkurrerande billigare bläckpatroner, så förses originalpatronerna med ett id-chip så att de är de enda som skrivaren accepterar.

iZettle kan sägas vara en Internet of Things-motsvarighet till rakhyveln. Man får thinget – den uppkopplade kortläsaren – gratis. Men den är bunden till iZettle, som får bra betalt för varje transaktion man gör med den.

Originaldelar

En variant som i mycket liknar rakhyvlarna är att...

Läs mer

Efter ett sommaruppehåll och sedan ganska mycket datorstrul (min dator föll till golvet – med 13 dagar kvar på den 3-åriga drulleförsäkringen, så jag antar att jag inte ska klaga) tänkte jag nu fortsätta skriva om olika sätt att tjäna och förlora pengar på Internet of Things.

Apple är mästare på att förpacka sina prylar så att första mötet med dem blir en angenäm upplevelse.

User Onboarding visar i en lustfylld avrättning av den förvirrande vägen till Apple Music att det handlaget inte riktigt finns hos dem med ansvar för att förpacka det digitala.

På samma sätt som e-handeln flyttade butiken in i våra datorer, har Internet of Things potentialen att göra varje thing till en butik. Vi kommer att gå från e-handel till everywhere-handel. Speciellt gäller detta förbrukningsvaror.

Det finns några olika varianter på hur detta kan läggas upp.

Det kan vara apparaten där något används, eller ”skåpet” där materialet förvaras, som ska ha ansvar för att beställa nytt när det är på väg att ta slut. Den självkörande bilen svänger själv in på en mack och tankar sig, det smarta kylskåpet beställer hem mer mjölk, etc.

Men det kan också vara förpackningen i sig som tar ansvaret. Tvättmedelskartongen som känner att den är på väg att bli tom, mjölkkartongen som låter sitt trådlösa parningsläte eka i kylen och konstaterar att den är den sista av sitt slag.

En tredje variant är att fortfarande låta människan ta beslutet, men göra det enkelt för henne. One-click shopping med knappar på apparater, skåp eller överlag i de miljöer där förbrukningen sker. Eller uppkopplade streckkodsläsare (fast jag tror mer på det som en app i mobilen än som ett skilt fysiskt ting).

Amazon har tidigt sett denna utveckling, och har en serie olika varianter på inbyggda butiker.

Dash-knappen kan sättas upp var som helst i hemmet – ett tryck på den och varan kommer hem till dig nästa dag.

Amazon erbjuder också tillverkare av olika maskiner som förbrukar någonting att bygga in en automatisk beställningsfunktion.

Med dash-staven kan man snabbt göra ett svep över streckkoden på de förpackningar som håller på att ta slut. Eller tala in sin beställning och få den rösttolkad. (Beställningar med staven är dock inte helt automatiserade ännu, utan lägger bara saker i varukorgen som man får checka ut på datorn eller i mobilen. Med tanke på hur fel röststyrning fortfarande kan tolka saker är det kanske tur…)

Även Amazons Echo-högtalare, som normalt står i vardagsrummet och spelar musik, har röstigenkänning, så också där kan man prata in sin order. Foton: Amazon

Strid på kniven

Everywhere-butikerna handlar om bekvämlighet, inte valfrihet. De kommer i allmänhet bara att innehålla en variant av varje vara, så att köpet kan ske med ett knapptryck – eller ske automatiskt.

Läs mer

För att ett thing ska kunna tala (utbyta information) med ett annat, måste de ha ett gemensamt ”språk”, en standard.

Det ligger ett enormt värde i att äga denna standard, och vi ser redan hur olika tunga aktörer positionerar sig i striden kring detta. De lanserar egna standarder eller går i allians med varandra kring gemensamma.

Med all sannolikhet kommer det under överskådlig tid finnas flera konkurrerande standarder. Runt dem kommer ekosystem att växa upp – thing som kan prata med varandra (men inte med thing som följer en konkurrerande standard).

Detta gör att de första thingen en konsument köper får avgörande betydelse – har man väl satsat på ett ekosystem så är det krångligt och dyrt att byta.

Osten må vara gratis, men kostnaden ändå hög. Foto: Kathleenkirkpoetry CC-NC-ND

Läs mer

Det skvaller thinget kan ge om sin användare är naturligtvis inte intressant bara för andra, utan i högsta grad även för tillverkaren.

Om man vet när, var, hur mycket och i vems sällskap thinget används – eventuellt kompletterat med information från andra thing i närheten och information inköpt från andra källor – så har man potentiellt en mycket god bild av hur användarens behov ser ut och när det är dags att sätta in en reklamstöt för en uppgradering av produkten eller kanske för ett alternativ som passar kundens behov bättre. Liksom för kompletterande produkter.

(Det ger också ett oerhört värdefullt underlag för produktutveckling och kvalitetskontroll, men det får bli en annan artikel.)

Thingen kan själva berätta när det är dags att försöka få kunden att köpa nytt. Foto: Ian Britton, freefoto.com CC-NC-ND

Läs mer

Är det kanske så att ju mer avancerade våra datorer blir, desto mer börjar de uttrycka sig som människor – lite diffust och ungefärligt?

Hittills har den här serien handlat om vilka direkta intäkter thinget kan ge. Man kan säga att det är ett traditionellt perspektiv, där intäkten från försäljningen i butiken kompletteras eller ersätts med intäkter som är mer utspridda över tid – en reflektion av att de ska täcka ett serviceåtagande, inte en produktionskostnad.

Men genom att thingen är uppkopplade öppnar de även för en ny sorts intäkter, baserade på informationen som strömmar till och från thinget.

Om Google (världens tredje högst värderade bolag) lärt oss något så är det värdet av att suga upp och använda information om användarna.

Ändå har Google bara ett mycket smalt strå att suga genom – användarens sökningar och surfvanor (med små biflöden från mail och mobil). Jämfört med de massiva datamängder om användaren som Internet of Things kan ge, är det närmast löjligt.

Våra thing kommer att spionera på oss. Foto: Benmil222 wikimedia.org CC-SA

Google har insett detta. Det är ingen slump att de köpte Nest – som vet när vi är hemma och en hel del om vad vi gör där – för 3,2 miljarder dollar, eller att de satsar stort på självkörande bilar (som kan berätta var vi är, vilka stortavlor vi kör förbi, vart vi brukar åka och vart vi är på väg den här gången, samt vilken musik vi lyssnar på eller vad vi gör under resan).

Google är naturligtvis inte ensamma om sin insikt. Facebook – även det byggt kring värdet av det de vet om sina användare – satsar på Internet of Things genom att utvidga sin mobilplattform Parse så att det kan hantera även things.

Läs mer

Det finns många kreativa människor här i världen, men frågan är om inte de kreativaste är de som sysslar med spam.

Ta det här nya (?) fenomenet som exempel (beskrivningen av exakt hur det går till är min gissning):

En porrsite ”lånar” Google Analytics-koden från en sida (gissningsvis skördar den dem automatiskt, eller så bara gissar den), sätter på sin egen site och genererar sedan mängder av fejkad trafik till den. För den utsatta sajten betyder det att sidan hamnar bland de mest besökta – så när siteadministratörer och andra tittar på statistiken blir de naturligtvis nyfikna på vad det är för sida som ger så mycket trafik, klickar och – tadada! ytterligare en besökare till porrsiten.

Här finns lite råd om vad man kan göra om man drabbas: Google Product Forums