Förvirrande betyg

Sonen har börjat 6an och ska börja få betyg, så jag har varit på informationsmöte om hur betygssystemet fungerar.

Så. Jävla. Komplext.

Betygsskalan är i tre steg. Eller fem, för det finns också mellansteg. Eller sju, för det finns också två varianter av icke godkänd (den ena tycks vara underkänd och den andra betyda att skolan inte vet vad eleven vet).

Fast egentligen är det inte en betygsskala, utan tre, staplade ovanpå varandra. Den första är en bedömning om man kan basfakta. Den i mitten fattade jag inte. Och den översta en bedömning av hur väl man kan analysera och resonera kring ämnet.

Så man kan ha alla rätt på ett prov, men ändå få ett E i betyg på det. Eftersom det på provet inte fanns några C eller A-frågor.

Man kan också ha alla fakta rätt och klara att insiktsfullt resonera kring dem, men ändå få ett E, eftersom man inte klarade den där mellannivån som jag aldrig begrep. Eller möjligen får man ett D då, jag är inte riktigt säker.

På var och en av de tre skalorna bedömdes man också utifrån fem förmågor. Eller var det möjligen de fem förmågorna som skiljde de tre skalorna åt? Jag vet inte. Jag är så jävla förvirrad just nu.

Att det är bokstavsbetyg tycks för övrigt bara vara en eftergift åt dem som är nostalgiska över den gamla goda tidens skola då pojkarna var vattenkammade, gav sin lärare ett äpple och kunde rabbla Hallands åar som ett rinnande vatten, ty för all praktisk användning räknas de ändå om till siffror.

En sifferskala med stegen 10, 12,5, 15, 17,5 och 20 poäng. Siffrorna är godtyckligt valda, det enda som är matematiskt relevant är förhållandet mellan de olika stegen – men ändå lyckas man välja så att man får decimaltal med bland dem. 4, 5, 6, 7, 8 poäng hade fungerat lika bra – men förmodligen hade godtyckligheten blivit för tydlig då, det finns något objektivt över en skala som börjar på 10.

Skolans medelbetyg (naturligtvis presenterat som siffror) för olika årskurser visades, och hade en klart stigande tendens. Sexorna var sämst och niorna bäst, vilket förklarades med att eleverna utvecklades och blev bättre och kunde mer ju äldre de blev. I min naivitet frågade jag om det alltså var så att sexor och nior bedömdes utifrån samma kriterier, men så var det tydligen inte alls. Fast lite grann ändå. Fast inte. Fast naturligtvis var kriterierna anpassade till årskurserna. Fast nior vet naturligtvis mer än sexor så det är inte konstigt att de har högre betyg. Fast niorna hade bara 15% bättre betyg än sexorna, så vad lär de sig de tre åren?

Sedan vägs betygen från alla terminerna samman. Alla spelar roll. Fast mest de som kommer sist. Fast alla. Fast med tonvikt på de sista.

Från slutbetyget kan man välja bort ett betyg när man söker till gymnasiet. Eller tre, tror jag, beroende på vad man söker. Har man läst mer kan man välja bort fler. Men inte fritt, vissa måste vara med. Olika, beroende på vad man söker. Tror jag.

När vi kommer ut från skolan i den svala nattluften frågar en förälder, ”Hur är det? Får de betyg den här terminen?”

Ingen kan svara. Vi har varit så upptagna av att försöka förstå systemet att ingen kommit sig för att fråga.

Detta är min skildring av hur det kändes efter informationsmötet, snarare än en i alla detaljer korrekt beskrivning av hur betygssystemet fungerar. Vill man förstå det tycker jag att den här filmen förklarar det bra.