Det är alltid roligt att påpeka när någon inte lever som den lär. Den här webbplatsen har (med rätta) fått sin beskärda del av sådana kommentarer, men den är gången tänkte jag peka fingret åt ett annat håll: Skandinaviens största interaktionsdesignkonferens Business to Buttons

När jag försöker registrera mig vägrar den godta mitt namn, och ger istället en instruktion som är omöjlig att följa.

För naturligtvis är det den “speciella karaktären” ö i mitt namn som är problemet. Vilket löses lätt genom att inte skriva namnet exakt som det står på kreditkortet, utan byta ö mot o.

Kanske var det ett test – den som tror att problem löses genom att man slaviskt följer instruktionerna, är inte lämpad att vara interaktionsdesigner.

UCL – London Global University – börjar nu utbilda digitala antropologer. Dags för ett karriärskifte kanske…

Putting People First skriver också om utbildningen (och ger i mitt tycke en bättre bild av vad den innebär än universitetets sida).

Andrew Hinton ger ett kritiskt perspektiv på användningen av personas.

…most of the personas I’d seen didn’t seem like real people as much as caricatured wishful thinking.
Even the personas that really tried to convey the richness of a real user were often assimilated into market-segment profiles—smiling, airbrushed customers that just happened to align with business goals.

Även Don Norman är kritisk mot personas som designmetod.

I tunnelbanekartan möts praktisk användning med abstraktion och förenkling. En oemotståndlig utmaning, åtminstone för formgivare intresserade av att göra information begriplig. Dessutom – man kan använda många olika starka färger, utan att bli anklagad för att vara banal.

Så det är kanske inte så konstigt att tunnelbanekartan dyker upp som metafor när designprocessen skall förklaras.

Klicka på kartan för att se den större.

Från Flickr

Läser manuset till Jonas Söderströms kommande bok “Jävla skitsystem”, och slås av beskrivningen av hur det stora problemet på många arbetsplatser inte så mycket är det stora IT-systemet, utan den stora mängden av små system – tidrapportering, semesterplanering, visitkortsbeställning, konferensrumsbokning – som i sig kanske inte är så dåliga, men som alla fungerar lite olika (decimalpunkt eller decimalkomma? hur skriver man ett datum? vilken knapp avslutar?). Ibland blir det direkt tragikomiskt:

I ett annat detaljhandelsföretag … hade datakassorna två program, som användes i serie efter varandra. Det första för att beräkna hur mycket av varan som kunden skulle få; det andra för att skriva ut de speciella etiketterna till förpackningen. I det första programmet användes ett visst kortkommando (ctrl-O) för att få fram det resultat man var ute efter; i det andra betydde samma kortkommando ”avsluta och stäng ner systemet” (utan att de värden man skrivit in sparades).

Det är de små applikationernas tyranni.

FRA-lagen har inte ens hunnit införas innan ändamålet börjat glida. När tekniken är på plats kommer det att bli rena pulkabacken. När kommer det första förslaget om att använda den för att jaga pedofler?

Om det känns för 1900-tal att färgsortera sin bokhylla kan man naturligtvis istället ordna ikonerna på sin iPhone.

(Klicka på bilden för att se den större.)

Via uselog.com

(Klicka på bilden för att se den större.)

Den här bokhyllan bekräftar två teser jag gärna driver:

• Det finns många olika sätt att ordna saker
• Även när det är uppenbart att användbarheten blir lidande, väljer folk ofta estetik.

Via uselog.com (där det också finns några andra exempel på saker i färgordning).

ColorLab går igenom associationer och vilka betydelser olika kulturer fäster vid olika färger. Missa inte den lite för diskreta navigationen till sidorna för kalla och neutrala färger.

Gizmodo illustrerar på ett tydligt sätt en ekonomisk trend: att hålla ner priset för huvudprodukten, men driva upp det för kringtjänster. 1929 fanns det en relation mellan vad det kostade att göra popcorn och vad man fick betala för dem på bio. Åttio år senare har inte biopriset – den kostnad man som kund tänker på när man överväger att gå på bio – ökat särskilt mycket. Men kornen har poppat bortom all proportion.

Får mig på något sätt att tänka på mobiltelefontaxor…

Det här låter som ett exempel på riktig kundmisshandel. Med Kodaks digitalkameror följer programvaran Easyshare, som bland annat har gjort det lätt att ladda upp sina bilder till Kodak Gallery, ett Flickr-liknande fotogalleri på nätet. Det har hittills varit gratis, men nu har Kodak retroaktivt ändrat användningsvillkoren så att man måste köpa något av dem varje år för att ha kvar sitt konto, annars slänger de bort bilderna. Några möjligheter att ladda hem bilderna igen från Easyshare erbjuds inte heller, försåvitt man inte betalar för den tjänsten.

En bransch som ganska framgångsrikt har lyckats undvika piratkopiering – åtminstone inom ett media – är typsnittsbranschen. Print-formgivarna delar hej-vilt med sig fonter till varandra, men man har lyckats få webbfolket att nästan helt låta bli.

Operationen lyckades. Men patienten dog.

Det har funnits fungerande teknik för att ladda ner fonter med webbsidor i över tio år. Det var en del av det ursprungliga förslaget till CSS 2. Men typsnittstillverkarnas oro över att få sina skapelser nedladdade från webben och kopierade, satte stopp för vidare utveckling.

Det är inte svårt att föreställa sig vilken fantastisk marknad det idag skulle funnits för typsnitt, om webbformgivare kunde välja mellan mer än Times, Arial, Verdana och Georgia när de formger sina sidor. Även om piratkopieringen säkert...

Läs mer

Om det visar sig att det gick åt skogen i högskoleprovet, så kan det här kanske vara ett alternativ – fria föreläsningar av framstående akademiker

Gjorde högskoleprovet igår. En av de saker som slog mig var hur stor tonvikt det lägger vid att vara snabb. För matteprovet har man bara lite mer än två minuter per uppgift, vilket (åtminstone för mig) inte räcker för att räkna igenom uppgiften och försäkra sig om att man gjort rätt. Istället tvingas man snabbt ställa upp ekvationerna, ögna igenom dem för att se om de är möjliga att lösa, och sedan kasta sig vidare till nästa uppgift. Samma sak med statistikprovet, har man inte en strikt tidsekonomi finns ingen chans att hinna med alla uppgifter.

Naturligtvis är det en kvalité att kunna göra snabba bedömningar, och det finns ett samband mellan hur väl man behärskar ett ämne och hur snabb man är. Men jag blir ändå tveksam till ett prov som i så hög grad belönar den som klarar att studsa från problem till problem och skrapa lite på ytan.

Lustigt nog var de humanistiska proven, läsförståelsen på svenska och engelska, inte alls lika tidspressade. Där fanns det tid att tänka efter och väga olika tolkningar mot varandra.

Intressant liten inblick i idéer som fanns för gränssnittet till Windows 7, och hur omfattande användartester hjälpte till att sålla fram och vidareutveckla de bästa.

Min favorit, Batmansignalen:

Via Neowin

Produktrecensioner har en starkt drivande effekt på försäljningen, så att få användarna att skriva dem är en god idé. I Amazons fall var dock problemet att man lyckats lite för bra, antalet recensioner blev oöverskådligt.

Genom att lägga till en “hjälpte denna recension dig?”-röstningsfunktion kunde man dock lyfta fram de mest uppskattade recensionerna. Denna enkla åtgärd beräknas ha ökat försäljningen med 20%, eller häpnadsväckande 2,7 miljarder dollar. (Den källkritiske noterar dock att denna siffra inte presenteras av Amazon, utan av en användbarhetskonsult.)

Intressant är också den stora betydelse negativa recensioner har för Amazons kunder, och hur Amazon medvetet strävar efter att lyfta fram såväl positiva som negativa omdömen.

Ibland blir gapet mellan varumärket och verkligheten för stor.

Som till exempel i den här annonsen:

Det är det Lego jag minns från när jag var barn. Och jag kan förstå att Lego vill hålla kvar den bilden av sig – byggblock för barnets fantasi.

Men i praktiken ser Lego numera ut så här:

Uselog.com har samlat exempel på onödig interaktionsdesign – däribland paraplyet som styr iPoden, touchscreen-duschen och den röststyrda mixern.

Fast mixern skulle jag snarare klassa som chindōgu (att ifrågasätta teknologi genom att driva den till dess övergeniala konsekvens).

Jag måste erkänna att jag är tveksam till att tipsa om NetRelations Inspector. Inte för att det skulle vara ett dåligt verktyg; problemet är tvärtom att det gör det pinsamt tydligt att det är hög tid att se över anvandbart.se.

Inspectorn ger webbplatsen en betydligt tuffare workout än till exempel W3Cs html-validerare. Enda trösten är att verktyget inte bara pekar ut bristerna, utan också länkar till tips om hur de skall åtgärdas.

Felmeddelandet i sig är kanske inte så skräckinjagande (det säger att licensen gått ut och att det behövs en ny) som att det dyker upp i ett sammanhang där man inte vill se några fel alls – styrsystemet för ett iranskt kärnkraftverk.

UPI via Gizmodo