Att människan tvingas anpassa sig till maskinen, istället för tvärtom, är inget ovanligt. Men frågan är om inte den kinesiska kvinna som lär sig koreanska för att kunna sköta sin röststyrda riskokare är det mest extrema exemplet…

Källa: Shanghaiist. Tipstack till David Hall.

Amazons senaste förvärv illustrerar hur viktigt cloud computing kommer att vara för Internet of Things. När thingen och deras sensorer finns på internet är det naturligt att också lägga själva processandet av data där.

När jag var barn hade vi en radio där en knapp var både volymkontroll och avstängning. Man vred ner ljudet, och så gjorde knappen en aning motstånd innan den knäppte över till avstängd. Bara tillräckligt för att man skulle notera det och förstå att det som hände nu var något annorlunda än att bara sänka ljudet (även om det är en logisk fortsättning på det).

Sedan dess har jag varit fascinerad av hur kontroller kan hjälpa oss att bygga en mental modell av hur något fungerar ’bakom kulisserna’. Så naturligtvis fastnade jag för denna lilla film som går igenom hur en ratt på olika sätt kan hjälpa eller göra motstånd, för att antyda vad som kommer att hända när man vrider på den.

Comparing FIS-Dials: a Demo at TEI 2015 from Interaction Design Group on Vimeo.

Spektakulär demonstration av hur långt tekniken för att styra saker med tankekraft har kommit.

Detta är naturligtvis fantastiskt. Ett par skeptiska ord dock: hon flyger i en simulator. Det framgår inte av artikeln om hon genomför en hel flygning, inklusive komplicerade koordinationskrävande moment som start och landning, eller om hon ”bara” flyger. (Att med hjärnvågor få saker att flytta på sig i en simulering har vi sett tidigare, till exempel på TEDs A headset that reads your brainwaves, även om det är oändligt mycket coolare att flytta en F-35 än en datorritad låda.)

Tipstack till Björn Hagström

Den stora omgörningen av Storbritanniens offentliga webbar började bra, väldigt bra. Hundratals individuella webbar, var och en utformad på sitt sätt, med sina egna ikoner, navigationsprinciper, struktur etc. skulle samlas under gov.uk, och byggas enligt de här principerna:

• 1 Start with needs*
• 2 Do less
• 3 Design with data
• 4 Do the hard work to make it simple
• 5 Iterate. Then iterate again.
• 6 Build for inclusion
• 7 ...

Läs mer

Kaffe ska göra en piggare. Men det här gör mig så trött.

Dags att brygga kaffe – fram med mobilen

Den här kaffebryggaren kan programmeras i förväg med tider för flera veckors bryggningar. Och skulle jag ha planerat in en kopp när jag kommer hem från arbetet, men fastnar i trafiken, så kan jag ta min mobiltelefon och senarelägga bryggningen. Eller så kan jag när jag vaknar på morgonen fumla runt efter mobilen och från den säga åt kaffebryggaren att börja göra mitt kaffe (förutsatt att jag kom ihåg att fylla den kvällen innan, ty bryggaren har visserligen minne nog för att komma ihåg oräknerliga bryggningstider, men den är trots allt bara en bryggare och måste ha kaffe och filter varje gång)

Med andra ord, ytterligare en väl fungerande produkt, där man skohornat, förlåt, produktutvecklat in internet of thingsighet. Av något enkelt har man gjort ett monster som tror att det är en centralpunkt i sin användares liv och kräver planering och interaktion.

Men, man kan åtminstone glädja sig över att utvecklarna avstått från att inkludera en statistikdel i appen, som med stapeldiagram och tidslinjer i detalj redovisar hur man druckit sitt kaffe.

Den här killen hittade en bugg hos Facebook som gjorde det möjligt att radera andra människors fotoalbum. Han hanterade det på det gamla hederliga sättet – rapporterade in det och väntade tills problemet var fixat, innan han skrev om det.

Till sin förvåning fick han en belöning på $12 500.

Trevligt och välförtjänt. Men jag undrar om inte detta också är ett tecken i tiden – buggar har fått ekonomiskt värde. Det finns en svart marknad där man kan sälja dem till hackare. NSA har anklagats för att ha varit drivande bakom denna utveckling genom sin villighet att betala stora pengar för allehanda svagheter i systemen, men detta har mig veterligen aldrig kunnat bekräftas.

Spaning: Jag vet inte om detta är ett nytt fenomen, eller om det bara är jag som inte lagt märke till det tidigare. Men på senare tid har alltfler i mitt twitterflöde uppenbart tröttnat på att hålla ner det de vill säga till 140 tecken. Istället skriver man på, när utrymmet i en tweet tar slut börjar man på nästa.

(Ibland blir det lite konstigt att läsa, eftersom man kraschar rätt in i själva slutsatsen, utan att inse att början finns bland de tidigare inläggen, längre ner.)

Tidiga förväntningar på att killar ska vara bättre i matte och naturvetenskap, påverkar bedömningar och betyg. Men när proven görs anonymt, utan att den som rättar vet namnet, så är tjejerna bättre.

How Elementary School Teachers’ Biases Can Discourage Girls From Math and Science

Ibland blir det alltför uppenbart att det finns någon i kulissen som dragit i trådarna.

Det här är så coolt (och kan göra mycket för trafiksäkerheten, inte minst för lastbilar där de döda vinklarna är ett stort problem i stadstrafik).

Kameror och en bild projicerad på vindrutan gör att man ser genom motorhuven.

Tack StackSocial för ert erbjudande om 150 mallade sidor till Keynote för enbart $59.

Men jag är professionell och klarar bra att tråka ut min åhörare med presentationsbilder överlastade med liten liten text alldeles på egen hand.

Kartor blir ett allt vanligare inslag på webbplatser, mycket tack vare att det är så otroligt enkelt att ta en karta från Google Maps, och infoga den med full funktionalitet.

Men den kartan börjar bli generisk, något som man sett på många ställen och som därför går på tvärs mot den visuella designens roll att särprägla siten (även om det går i linje med den funktionella designen, som alltid uppskattar en möjlighet att återanvända något folk redan lärt sig känna igen och använda).

Här har Stamen sett en möjlighet – att skapa kartor som inte tekniskt sett är bättre än de Google erbjuder, men som skiljer sig i sin utformning.

En potentiellt väldigt spännande nyhet lite i skymundan på Apples presentation igår var Wi-Fi Calling. Telefonen väljer det nät som ger bäst kvalité, oavsett om det är mobil eller ett trådlöst nätverk. Och om man rör sig, kan samtalet hoppa mellan att gå via mobilmast och wifi-router utan att det märks.

För att det ska fungera krävs nära samarbete med operatören, och det är i skrivande stund inte klart vilka mobiloperatörer som kommer att ha detta, utöver T-Mobile i USA.

För operatörerna tror jag det blir ett dilemma hur de ska ställa sig.

Å ena sidan så är mobilnäten på många ställen överbelastade (eftersom det är roligare att få in pengar på att sälja fler och snabbare abonnemang än att ge ut pengar för att bygga ut basstationer i samma takt). Att då varje wifi-router blir en potentiell...

Läs mer

Ibland går det troll i saker. Det hjälper liksom inte hur hårt man försöker och hur många gånger man gör om, det vill sig bara inte. Som till exempel när Lowe Brindfors ska göra om sin webbplats. Ambitionerna (åtminstone de visuella) är höga, men de lyckas bara producera exempel på hur svårt det tycks vara för gamla reklambyråer att ta till sig ny teknik.

Som när de, i ett rus av pappersnostalgi, gjorde alltihop i Flash fast det egentligen inte fanns någon anledning. Jag kanske var lite elak mot dem den gången. Men nu har de överträffat sig själv. Denna förstasida möter besökaren på deras webbplats:

Bry dig inte om att leta efter logotypen, för den finns inte. Den visade sig ett kort ögonblick i överkanten tillsammans med menyn, men de gled snabbt iväg och gömde sig.

Den ouppmärksamme lämnas utan någon som helst ledtråd om vart man kommit. Lika clueless lämnas man om vad man kan göra här – eller hur. Det krävs att man letar runt längs kanterna med muspekaren, för att få fram menyn. Men varför skulle man göra det, man har ju redan fått veta det man behöver veta – det här är en byrå som inte fattar digital kommunikation.

Minimalism och utsmyckade sidor, kulörstyrka och pasteller, färre foton och fotodriven storytelling. Trenderna inom webbdesign spretar som vanligt i många riktningar. Improving on Existing Web Design Trends - What Future is Waiting for Them? försöker sig på en överblick.

Snubblade över denna, som jag tycker är en fin illustration till hur illa det kan gå när en kommitté ska designa – alla får med sina favoritfeatures, men helheten blir oanvändbar.

Instruktion för hur man köper tågbiljett hos Västtrafik.

Idag kom vår debattartikel om hur man gör bättre IT-projekt in på DN Debatt.

Om man bara låter datorerna leta efter samband i stora datamängder, utan någon idé om varför saker skulle hänga samman, kommer saker som egentligen inte har med varandra att göra att förefalla sammanlänkade. Till exempel antalet filmer Niclas Cage medverkat i och antalet människor som drunknat genom att falla i en swimingpool.

Källa Spurious Correlations, som om jag förstår det rätt genereras av en dator som står och tuggar sig igenom offentlig statistik och spottar ut alla samband den kan hitta.