Det är svårt att skriva om framtiden utan att skriva om bilar. Bilen har varit ett nästan obligatoriskt inslag i framtidsvisioner ända sedan den kom. Länge drömdes det om den flygande bilen. Nu, när vi har fått flygande bilar men de visade sig vara för lite för opraktiska att pendla till jobbet i och kallas helikoptrar, har visionerna gått vidare.

Det är alltså inte förvånande att så många internet of things-projekt handlar om bilen.

Säkert ligger också praktiska faktorer bakom. En bil ger så goda förutsättningar – mycket plats för sensorer, bra energiförsörjning, lätt att koppla upp. Och den säljs på en innovationsdriven marknad, där ständigt nya finesser är en nödvändighet.

För att ansluta till förra artikeln kan man börja med den säkra profetsian att GPS som fristående begrepp snart...

Läs mer

Två exempel på crowd-mapping, där många människor bär på sensorer för att hjälpas åt att kartlägga något.

Med Streetbump hjälps bilister åt att automatiskt rapportera in ojämnheter och hål i gatorna. Den utnyttjar smartphonens accelerationsmätare och GPS, så det enda som krävs är en app. När ett antal rapporter kommit in om problem på ett visst ställe kör gatukontoret ut och tittar på det.

Möjligen är det senare den svaga länken, när jag skriver detta uppger siten att 32.605 bumpar rapporterats in – men ingen har åtgärdats. Kanske ett exempel på att man inte bara kan slänga in ny teknik utan att också ändra sättet man jobbar?

Det andra exemplet ska jag redan från början erkänna stinker av ”vi hittade på tekniken först och försökte sedan hitta på något att använda den till”.

Läs mer

När tillvaron börjar fyllas av sensorer kommer det att påverka hur vi gör många saker.

Jag tror vi kommer att få se fem grundläggande trender drivas av internet of things:

• Vi skiftar från att regelbundet göra saker till att göra dem när de behövs.
• Vi blir mer proaktiva, istället för att reagera på saker som redan hänt.
• Vetande kommer att ersätta statistiskt baserade gissningar
• Kontrollmekanismer flyttar in i tingen – och människorna
• Även komplexa saker som verkar i komplexa miljöer kommer att automatiseras.

Från ”schema” till ”vid behov”

Många verksamheter i vårt samhälle idag är uppbyggda kring scheman och regelbundna kontroller. Allt från när vi tömmer papperskorgar till hälsokontroller och hur vi vattnar våra växter.

Läs mer

Jag har startat ”Internet of Things Sverige” för att ha någonstans att samla intressanta länkar och diskutera utifrån en svensk vinkel på Internet of Things.

Vad har dessa saker gemensamt?

Ett plåster som sätts på huden och som kan mäta hjärtrytm, temperatur, hur mycket UV-strålning man utsatts för och om man håller på att bli uttorkad.

Blompinne som känner av hur mycket sol, vatten och gödningsmedel plantan får.

Armband som när du smeker det skickar beröringen till en annan människa, även om hon befinner sig på andra sidan jorden.

Soptunnor som via telefon berättar när de är fulla och behöver tömmas, så man slipper ha sopbilar körande när det inte behövs.

Leksaksbilar som kör själva eller kontrollerade via en smartphone.

Penna som kan spara dina anteckningar till datorn, och som spelar in ljudet medan du gör dem, så du kan gå tillbaka och lyssna igen om du inte kan läsa dina kråkfötter.

Golfhandskar som exakt analyserar din swing...

Läs mer

Fox News satsar på jättepaddor. Och medarbetare med väl utvecklade överarmsmuskler.

Ett par till finns på Thefuntheory.com

Till skillnad från många andra tillverkare av mellanformatskameror överlevde Hasselblad digitaliseringen, och har lyckats behålla ett starkt varumärke.

Men frågan är om varumärket kommer att överleva den senaste utvecklingen, där man satsar på att varumärket är så starkt att det kan användas för att ta extrema överpriser för produkter som inte alls har den kvalité som det byggdes kring.

Kameraindustrin är en bransch som gått igenom en snabb och total förändring av sin teknologi, från film till digitalt.

Till skillnad från många andra branscher som drabbats av digitaliseringen, har flera av de märken som var starka före teknikskiftet behållit sin position även efter det. Nikon och Canon fortsätter vara de ledande tillverkarna av avancerade småbildskameror. Pentax och Olympus finns...

Läs mer

Tittar på Kooperation utan gränsers nya logga, och undrar var jag sett den förut. Sedan slår det mig…

Det började som en enkel idé.

Om man har lätt att bli distraherad, är det bra att ta en äggklocka, sätter den på tjugofem minuter och jobba intensivt den perioden. Tillräckligt länge för att få saker gjorda, men ändå så överskådligt kort att man kan avvisa alla distraktioner med att man snart kommer att ta hand om dem.

Det började också som en enkel praktik. Man tog äggklockan, skruvade upp den, och började jobba.

Så småningom fick detta spridning, speciellt inom IT-branschen där distraktionen alltid lurar ett knapptryck bort. Och hos många uppstod naturligtvis tanken att det här borde man kunna göra en applikation för.

Till att börja med var det bara digitaliserade äggklockor. Men eftersom många kom på tanken att göra en, blev det många konkurrerande äggklockor, och snart tog marknadslogiken...

Läs mer

När nu Adobe slutat uppfinna nya funktioner och verkar inrikta all sin kraft på att uppfinna sätt att pressa folk till att gång på gång betala för samma sak (ja, det stör mig att Lightroom 5 är på väg nu ungefär ett år efter fyran, med bara några få förbättringar), så är det kul när ett annat programföretag visar en mycket generösare inställning till sina kunder.

Nik har sex olika program för bildbehandling. De brukade säljas antingen separat eller som ett paket, men nu har man bestämt sig för att sälja bara paketet. I samband med det får alla som någon gång köpt något av programmen under de senaste fem åren en gratis uppgradering till hela paketet.

För mig innebär det att jag plötsligt fick Silver Efex, ett program för att konvertera bilder till svartvitt som jag varit sugen på länge, men som varit lite för dyrt för mig.

Så nu leker jag i svartvitt.

En vän har fått tillgång till Facebooks nya sökfunktion. Och omedelbart blev det uppenbart att det är något helt annat, och långt problematiskare, att vara sökbar i en social graf än på Google. Vi är inte längre bara oss själva och den persona vi väljer att visa upp på Facebook – nu kan arbetsgivare, partners etc. också bedöma oss utifrån vårt umgänge.

Tyvärr är jag inte insläppt på Facebooks nya sökning ännu, så jag kan inte prova själv. Men min vän fick över 20 träffar på den här frågan.

Wywallet håller på att sälla sig till exemplen på hur det kan gå om man inför ett nytt system utan att ha brytt sig om att användartesta det ordentligt. Röda Korset har tappat 92% av bidragen via SMS sedan Wywallet ersatt SMS-betalningarna.

Wywallet själva möter kritiken med två klassiska metoder att skyla över usel användbarhet:

“Det fixar vi i dokumentationen”

“Vi har träffat välgörenhetsorganisationer under hösten och informerat om förändringen som är på gång och försökt hjälpa dem hur de ska kommunicera.”, säger Adam Hasslert, marknadschef på Wywallet.

Och följer sedan upp med nästa klassiker, “Det är användarnas fel”:

“Adam Hasslert tror att gåvogivarna är en extra svår kundgrupp.
– De kanske inte alltid är så teknikvana.”

Man undrar hur marknadschef Hasslert kom till slutsatsen att människor som vill hjälpa andra människor har extra svårt för teknik.

Sätter igång InDesign, väljer hjälpfunktionen och möts av fyra dialogrutor om uppdateringar – ingen av dem uppdaterar programmet jag vill använda utan alla är för hjälpprogrammet.

Naiv som jag är godkände jag uppdateringarna. Så nu har jag fått hjälpen till InDesign CS6, istället för 5:an som är det program jag har.

Efter att ha haft anvandbart.se sönderplockad i sina beståndsdelar över garagegolvet, har jag nu börjat sätta samman den igen.

Den uppenbara skillnaden är utseendet (om du läser via RSS kan du se den här. Jag vill se om det går för en användbarhetsblogg att bryta mot den tråkighetsnorm som Nielsen satt. Men det är också en nostalgitripp, tillbaka till det typografiska uttrycket från när jag designade tidningar.

Bloggen har fått tre löpsedlar. Dels förstasidan, för den som vill läsa allt. Men det finns också ett löp med bara det jag bloggat och ett annat med de senaste avsnitten ur Användbarhetsboken. Dessa kommer även att bli separata RSS-strömmar, men där brottas jag med tekniska problem så det får komma senare.

Användbarhetsboken är den stora anledningen till att jag gjort om siten...

Läs mer

Smart! En billig liten telefon som skräddarsys till varje användare, och som bara har knappar med förprogrammerade nummer. Perfekt att ge till sonen som tjatar om mobil men som jag tycker är lite för ung. Mindre stöldbegärlig mobil får man leta efter. Ownphone, finns tyvärr inte i Sverige (ännu?)

Jag har ingen Facebook-mailadress, kanske du invänder. Men har du Facebook, så har du en adress där. Få känner till den, nästan ingen använder den.

Det skulle nu inte göra något, om inte Facebook i ett anfall av desperation över att användarna inte brytt sig om deras försök att vara centrala även för mail-kommunikation, i juli gick in och ändrade på alla sina användares profilsidor. E-postadresser som användaren lagt in doldes och @facebook.com-adressen blev den enda synliga. Detta gjordes utan att vare sig underrätta användarna eller be om deras tillåtelse.

Det är inte svårt att ändra tillbaka, men eftersom få känner till att detta hänt, så har de flesta nu @facebook.com-adressen i sin profil.

Än så länge är det inget större problem. Men när iOS6 kommer för iPhone på onsdag och OSX 10.8...

Läs mer

I en rapport har Christina Mulligan och Timothy B. Lee tittat på mjukvarupatenten och kommer till slutsatsen att det är omöjligt att veta om man kommer att bryta mot ett patent eller inte.

The legal research required for all software-producing firms to stop infringing patents would cost more than the entire revenue of the software industry. Even if firms were willing to pay the bill, there simply aren’t enough patent lawyers to do the work.

Ser med skräckblandad förundran på Nokias sammanbrott. Förra året var de världens ledande tillverkare av smartphones, med en marknadsandel på nära 30% och en försäljning mer än dubbelt så stor som närmaste konkurrent, och kraftigt på väg upp.

Sedan kom VD Stephen Elops interna men snabbt läckta memo om att Nokias operativsystem Symbian inte håller. Och så satsningen på Windows Phone. “Vår nuvarande produkt är skräp, och om ni väntar med ert köp så kommer det något mycket bättre”, blev budskapet. Kanske sant, men inget som driver försäljning. (Mer om det i Tomi Ahonens inlägg om Elop-effekten)

Till råga på allt verkar ingen vilja ha Windows Phone-telefonerna. Säkert av många anledningar, men jag undrar om inte en är att “Windows” är ett gisslan-varumärke. Det har sålt bra – men bara för att...

Läs mer