Kunskapen flashar förbi

När vi märkt att det inte går att slå upp minnespalats som snabbt byggda miljonprogramsförorter, utan att vart och ett kräver lite tid för att inte blandas samman med de andra, provar vi en annan metod.

Vi skriver ner några fakta om varje landskap på ett flashcard (finns det något svenskt ord?), alltså ett kort där man på ena sidan skriver ”nyckeln” – i det här fallet landskapets namn – och på andra svaret.

Principen är sedan att man bläddrar genom korten, läser landskapsnamnet och ser vad man kan komma ihåg av svaret. Så vänder man kortet och antingen konstaterar att man hade rätt – eller får en snabbrepetition. Detta upprepar man gång på gång (kort man kan sorterar man så småningom bort), till dess allt sitter.

Jag är egentligen lite skeptisk till metoden. Den kan nog vara ett tidseffektivt sätt att snabbt packa in en mängd fakta i minnet inför ett prov, men det känns som att det man lärt sig så här kommer snart att vara glömt igen. Det funkar säkert bra för vissa saker, som glosor på ett främmande språk, där man förhoppningsvis får många tillfällen att använda de nylärda orden, men det kommer att dröja innan Tim nästa gång har anledning att veta att Hudiksvall ligger i Hälsingland. Men, tidseffektivitet är vad vi behöver nu. Att bygga tjugofem minnespalats i ett tempo av två om dagen finns inte tid för innan provet.

Tim är också väldigt entusiastisk när vi gjort de första korten och han börjat testa dem. ”Det här passar mig”, säger han.

Traditionellt brukar man göra flashcards genom att skriva på index-kort. Men eftersom Tim hela tiden har sin telefon med sig, gör vi dem istället med Cram, och Tim laddar ner appen. (Här finns Tims landskapskort)

Tyvärr funkar det inte alls lika bra som vi hade hoppats.

Delvis tror jag det beror på att materialet han hade fått att plugga in var så osystematiskt. Klassen har jobbat i grupper med varsitt landskap, och allas resultat har samlats till en stencil, som underlag att lära sig från. Variationen har blivit stor – några landskapsbeskrivningar är faktaspäckade, andra små historier ur folkloren.

Jag kan sympatisera med det pedagogiska värdet i att låta eleverna arbeta fram sitt eget material. Men när vi nu gör det till flashcards blir det svårt. Minnet vet inte vad det förväntas hitta – är det huvudnäringen, ett gäng städer eller en sevärdhet?

En annan enledning till att det funkar dåligt är att jag inte lyckas försätta Tim i rätt sinnestillstånd för flashcards. Han vill kunna allt direkt, och blir ledsen och arg när han inte kan ett kort. ”Som en flod, slappna av och låt dem flyta förbi som en flod, det kommer alltid en ny chans att göra dem rätt”, försöker jag i ett försök att vara någon slags pedagogbuddah, men det funkar inte alls, Tim blir bara mer och mer arg och ledsen.

Till slut ger vi upp.

Men, nästa dag hittar vi till sist en metod som fungerar. Om den får du läsa i morgon.

#blogg100