Hicka på mailservern - och irriterande anti-virusprogram

Två dygn senare är äntligen alla 44 731 mailen nedladdade.

Det visade sig att jag varit grovt orättvis mot spammarna, det var inte alls reklammail, åtminstone inte större andel än vanligt. Det som hade hänt var istället att jag tydligen haft mitt mailprogram inställt på att inte radera mail från servern, så där hade allting från årsskiftet och framåt sparats. Och natten mot fredagen var det tydligen något som hickade till, så att jag inte bara fick det som var nytt utan allt som fanns på servern.

Att det tog så lång tid som två dygn är i första hand anti-virusprogrammet Nortons fel. Varje gång den hittade ett mail som innehöll virus, slängde den fram en dialogruta som berättade att den tagit bort det – och som samtidigt blockerade för vidare nedladdning av mail tills man manuellt klickat bort den. Så det som borde varit effektiva nätter av oövervakad nedladdning blev istället trista dagar av vaktande.

Någon funktionell anledning att göra så finns knappast. Istället verkar det som att det är varumärkesavdelningen som varit framme. På sätt och vis kan jag förstå dem – ur användarens synvinkel bör ett anti-virusprogram helst göra sitt arbete tyst och diskret i bakgrunden, om användarens assistans inte behövs. Men den som är diskret kan inte ta upp någon mindshare, så istället envisas Norton med att ideligen berätta vad den gör, vad den gjort, när den laddat ner nya virusdefinitoner etc. Allt för att användaren skall hållas medveten om vilket anti-virusprogram hon har och hur mycket det arbetar för henne. Och i vissa fall – som vid nedladdning av stora mängder mail – på bekostnad av funktionen.

Uppdaterat: Uppenbart är jag inte ensam om att vara irriterad på säkerhetsprogrammens narcistiska behov av uppmärksamhet.