Internet of Cars

Det är svårt att skriva om framtiden utan att skriva om bilar. Bilen har varit ett nästan obligatoriskt inslag i framtidsvisioner ända sedan den kom. Länge drömdes det om den flygande bilen. Nu, när vi har fått flygande bilar men de visade sig vara för lite för opraktiska att pendla till jobbet i och kallas helikoptrar, har visionerna gått vidare.

Det är alltså inte förvånande att så många internet of things-projekt handlar om bilen.

Säkert ligger också praktiska faktorer bakom. En bil ger så goda förutsättningar – mycket plats för sensorer, bra energiförsörjning, lätt att koppla upp. Och den säljs på en innovationsdriven marknad, där ständigt nya finesser är en nödvändighet.

För att ansluta till förra artikeln kan man börja med den säkra profetsian att GPS som fristående begrepp snart kommer att vara försvunnet. Det kommer att vara en självklarhet att en bil vet var den är och vart den är på väg. Möjligheterna hos en bil som är medveten och kan kommunicera blir många. Här följer några axplock.

Självkörande bilar

I den våg av teknisk framtidsoptimism som vi ser just nu, spelar självkörande bilar en stor roll.

Egentligen är självkörande bilar inte en framtidsvision. Många bilar som säljs idag har redan tagit över styrningen från sina förare, om än i ett begränsat sammanhang – de kan parkera sig själv, och det enda föraren behöver göra är att trycka lite lätt på gasen.

Vilket i sig är ett intressant fenomen. Det är inte så att en bil som i övrigt klarar av att känna av sin omgivning, styra och växla själv, skulle behöva vara beroende av en människas fot. Men om bilen tog över parkeringen helt, skulle den också ta över ansvaret. Med foten på gasen är människan fortfarande förare, vilket gör parkeringen förenligt med lagarna om vad en bil får och inte får göra, och gör det lättare för biltillverkaren att undvika att bli stämd om något går åt helvete.

Möjligen är detta det stora problemet som måste lösas innan vi får självkörande bilar; inte tekniken utan juridiken – vem bär ansvaret om något händer?

Smarta strålkastare

Ett annat slags automatik finner vi hos de smarta bilstrålkastarna.

En kamera upptäcker regndropparna (eller snöflingorna) som är på väg att falla in i strålkastarens ljuskägla. Blixtsnabbt räknar datorn ut var droppen i varje ögonblick kommer att befinna sig i förhållande till bilen och strålkastaren – som är byggd som en videoprojektor – släcker ljuset just där. En liten svart fläck i strålkastarljuset som följer droppen till marken. På så sätt slipper lyser den ”genom” regnet utan att störa förarens syn med reflektioner.

(Om det är ett exempel på internet of things eller inte kan man i och för sig diskutera. Imponerande är det i alla fall.)

Biltåg

Ett stort problem i rusningstrafik är när trafikrytmen störs. En plötslig inbromsning sprider sig som en chockvåg bakåt i floden av bilar, rubbar tempot och sänker medelhastigheten. Våra vägar skulle kunna utnyttjas långt effektivare om bilarna anpassade sig till varandra och samarbetade för att hålla tempot. Det skulle också ge ett jämnare flöde som skulle minska miljöbelastningen.

Bilar som pratar med bilar är en av de ”stora” visionerna inom internet of things. Redan en så enkel sak som att bilen berättar för den bakomvarande att den bromsar och hur mycket, skulle skala bort reaktionstid och ta bort mycket av stop-go-stop-go-problemet. Störningar längre fram skulle kommuniceras bakåt så att man får en långsam men jämn rytm.

Biltåg kan också vara ett mellansteg på vägen mot helt självkörande bilar, som i SARTRE, ett projekt där bilen främst i tåget körs av en människa, men de andra bara hänger på.

Bilstackar

En mer avancerad vision är att när bilarna kan berätta var de är och vart de är på väg, kan man också planera rutten med hänsyn till andras planer. Analogin är myrstackar, där många små varelser bildar en effektiv helhet (fast just metaforen haltar, eftersom myrstackar bygger på smart beteende hos de enskilda enheterna, medan det här snarare handlar om central intelligens).

Uppkopplade bilar

En förutsättning för biltåg, stackar, och många andra visioner, är att bilarna kan prata med varandra. Därför är det intressant att USAs trafikverk börjat arbetet för att driva igenom en lag som kräver att alla nya bilar som säljs har wifi.

Självstannande bilar

Samtidigt arbetar EU med ett mer repressivt förslag, där det skulle bli obligatoriskt med en fjärravstängning i bilar, så att polisen kan stänga av motorn och bromsa dem. (Det är för övrigt inte bara polisen som intresserar sig för att göra detta, en grupp hackare har tagit fram ett sätt att fjärrstyra bromsar och andra funktioner hos en bil – här tycks dock syftet ha varit att demonstrera hur lätt det är att göra, och kritisera den fullständiga bristen på säkerhetstänkande.)

En påminnelse om att internet of things ger kontroll över thingen på ett sätt som intresserar många fler än dess ägare.

Redan idag kan du få en låda med GPS och sensorer för acceleration inmonterad i sin bil av försäkringsbolaget (i USA, jag har inte hört om någon svensk motsvarighet). Den övervakar din körning, och visar den att du är en försiktig förare så kan du få upp till 30% rabatt på premien.

Mellan privatbilism och kollektivtrafik

Många som funderar runt det här med självkörande bilar har konstaterat att de flesta bilar står stilla större delen av tiden, och de som rör sig har ofta bara en passagerare.

Om man istället för egen bil är medlem i en självkörande bilpool skulle det bli mer som taxi – när man behöver en bil beställer man den, och sparar mycket pengar jämfört med att äga sin egen.

Vill man ytterligare ha ner kostnaden skulle det vara enkelt att samåka – när flera vill från ett område till ett annat, kör en lagom stor bil eller buss runt och plockar upp dem.

Det blir ett slags mellanting mellan bilism och kollektivtrafik. Nästan lika snabbt och bekvämt som att ha en egen bil, och lite skonsammare mot jordens resurser (om än långt ifrån lika energieffektivt som spårbunden kollektivtrafik).

Samtidigt verkar det sannolikt att om vi kan använda tiden i bilen till annat än att köra, så kommer vi också att vara benägna att acceptera längre resor och bosätta oss längre ut från städerna, så det är inte givet att miljövinsterna blir så stora.