Internet of Things – vad det handlar om, egentligen

Tingen gifter sig med datorerna och internet och blir thing med ett h. Om fem år beräknas 50 miljarder thing vara uppkopplade på internet. Värmepannor, dörrlås, bilar, svarvar, drönare, tandborstar, hunddörrar, parkeringsplatser, kontaktlinser – det finns synbarligen ingen gräns för vad som thingifieras.

Men, varför?

Vad är egentligen vitsen med Internet of Things? På vilket sätt är dessa thing speciella, och hur kommer de att ändra våra liv.

Det ska jag försöka skissa en bild av här.

Thingen läser världen

Ett thing innehåller sensorer, som läser av dess omgivning och/eller dess inre tillstånd. De gör samma sak som människans sinnen, känner ljus, ljud, doft, smak, beröring. De uppfattar acceleration, vibrationer och avstånd mycket exakt. De kan gå utanför människans begränsning och uppfatta rörelser i mörka rum, radioaktivitet och sprickbildning i betong.

Internet, som tidigare varit begränsat till vad människor och databaser matade in, får på så sätt egna sinnen, som läser världen med större känslighet och ur fler aspekter än människan är kapabel till.

Data är oanvändbart utan tolkning

Sensorerna har en oöverträffad förmåga att samla in data. Samtidigt är det viktigt att inse att det de samlar är just det – data. Data är som ett främmande språk, obegripligt och oanvändbart tills det tolkats. Att göra en korrekt och användbar tolkning är många gånger en långt svårare utmaning än själva insamlandet.

Foto: Brousmiche Thomas CC BY-NC-SA

Thingen kommer att finnas överallt

Thingen kommer att genomsyra tillvaron. Man kan tycka att det finns datorer överallt nu för tiden, men det är ändå ingenting mot hur många thing det kommer att finnas, och hur många vardagsföremål och yrkesverktyg som kommer att thingifieras.

Thingen – och deras sensorer – kommer att vara inblandade i eller i närheten av praktiskt taget varje värdeskapande aktivitet och varje konsumtionsbeslut som människor ägnar sig åt.

Foto: Paul Weeks CC BY-NC-ND

Thingen är uppkopplade

Thingen kommer inte bara att genomsyra det fysiska rummet, de kommer även att vara uppkopplade. Mobilt internet finns idag praktiskt taget överallt, så den data som samlas kan omedelbart skickas vidare ut på internet.

Utöver att det gör sensordatan tillgänglig, gör det det möjligt för thingen att samarbeta med varandra för att få en mer komplett bild. Data som kräver tung beräkningskapacitet för att analyseras kan delegeras till molndatorer. Historiska data, liksom all information som finns på webben, kan tas med i analysen.

Foto: A.D. Wheeler CC BY-NC-ND

Thingen pratar IT

Datordelen av ett thing är i sig inget nytt, utan traditionell IT. Det gör att det är lätt att koppla samman thingen med IT-systemen – befintliga såväl som nya. På det sättet blir thingen inte något nytt – med allt vad det innebär av att lära och bygga på sätt man inte gjort tidigare – utan mer en vidareutveckling, som gör det möjligt för IT-systemen att vara i direkt kontakt med det de ska hantera, snarare än att lita till vad som rapporteras in.

Foto: jacktheflipper CC BY-NC-ND

Thingen är objektorienterade

På 90-talet skedde ett paradigmskifte inom programmering. Från att ha byggt programmen kring vad de skulle göra (aktiviteter och logik) skiftade man till att bygga dem kring representationer av ting i den verklighet programmet skulle hantera. Genom att ge dessa objekt ansvar både för sin egen data och sina egna aktiviteter, hittade man ett sätt att strukturera programmen så att de gick snabbare att skriva, vart lättare att överblicka och felsöka, samt lättare att vidareutveckla och återvinna.

Internet of Things är på många sätt en logisk fortsättning på detta. Programkoden flyttas den här gången från objekten – tingens virtuella representanter – till tingen själva. Lager av komplexitet kan därmed skalas av programmen. Än så länge har vi inte sett följden av detta i stor skala, men jag vill spekulera att det kommer att visa sig vara ett lika viktigt steg för programmerarproduktivitet och återvinningsbarhet som det förra paradigmskiftet.

Foto: Akimoto Aoi CC BY-NC-ND

Thingen har många sätt att kommunicera med människor

Medan gränssnittet mellan dator och människa bestått av beröring (tangentbord & mus eller touch) när människan pratat till datorn, samt ljus (skärmen) och i någon mån ljud när datorn kommunicerat med människan, så har thingen tillgång till en långt rikare palett för sin kommunikation. Närvaro, gester, hjärnvågor, röst, beröring, kroppsspråk och vibration är bara några av dem.

Det rika urvalet av kommunikationsformer gör det möjligt att välja den som passar i situationen. Thingen kommer ju att finnas överallt i vardag och arbetsliv, och ofta i situationer där människan har sitt huvudfokus någon annanstans och inte kan ägna dem den uppmärksamhet som skärm och touch kräver – till exempel i trafiken eller när man lagar mat. Då kan istället röst, röststyrning, beröring och gester vara mer passande.

I många fall kommer det inte att finnas något märkbart gränssnitt alls. Många thing kan känna av en människas närvaro och vart hon är på väg eller tittar, kanske också läsa av kroppsspråket. Det gör det möjligt för thingen att reagera på människor och interagera med dem, utan att människan aktivt behöver ta del av interaktionen – eller ens vara medveten om den.

Foto: Julian Abram Wainwright CC BY-NC-ND

Thingen samarbetar med människan

Jag skrev tidigare om svårigheterna med att tolka data. Många thing löser detta genom att endast göra en lågnivåtolkning, hjälpligt översätta data till något människan kan läsa och sedan låta henne begripa innebörden av detta och fatta besluten om vad som ska göras. Även när det är thinget som kommer till en slutsats om vilken åtgärd det är som ska tas , så är det vanligt att det nöjer sig med att informera sin användare – ofta genom tjusig informationsgrafik, men ibland brutalt krävande som när brandlarmet tjuter – men överlåter åt henne att vara det som agerar och förändrar världen.

En variant av detta är thing som lär sig. I början av samvaron styr människan thinget, men snart kan det uppfatta mönstren och självt anpassa sig till människans önskemål.

Många thing är också en symbiotisk förlängning av människan, ger hen nya sinnen och nya förmågor. GPSen (det första thing som fick riktig masspridning) ger ett absolut lokalsinne. En kontaktlins kan läsa av blodsockerhalten så att diabetikern kontinuerligt har exakt koll på hur hög den är. Ett pannband låter oss styra thingen med tankekraft.

Foto: Marco Pasqualotto CC BY

Thingen blir automatiska

Automatisering är inget nytt, vi har ju till exempel haft industrirobotar länge. Men det nya med thingen är att sensorerna gör det möjligt för dem att agera självständigt i en tämligen okontrollerad miljö, där även människor rör sig. För att detta ska kunna ske, krävs ofta att information kan hämtas från andra thing, från internet, från erfarenheten, och kombineras med blixtrande snabba analyser av den sensordata som strömmar in.

Denna automatisering kommer i allmänhet att komma senare än andra delar av Internet of Things, eftersom den kräver att mycket annan teknik är på plats. Men redan rullar självkörande bilar i vanlig trafik som testverksamhet, och de kör säkrare än mänskliga förare.

Foto: Kai Nicolas Schaper CC BY-NC-ND

Sammanfattning: Thingen ger internet sinnen och muskler – och gör det smidigare att samarbeta med

Automatiseringen ger internet egna muskler, förmågan att självt ändra världen. Därmed blir kedjan hel, från att avläsa den fysiska verkligheten till att förändra den, och många av de överlämningar mellan människa och dator som vi har idag försvinner.

Samtidigt utvecklas gränssnittet mellan människa och internet. Skärmens krav på människans fokus kommer att kompletteras med gränssnitt som mycket smidigare anpassar sig till situationen och lägger beslag på mindre av uppmärksamheten. I många fall sjunker interaktionen in i bakgrunden och blir helt omärklig.

Foto: Julian Abram Wainwright CC BY-NC-ND

I del 2 av denna post, Internet of Things – så kommer det att ändra liv, affärer och samhälle går jag vidare och skriver om vilka effekter vi kan vänta oss av detta. På vilket sätt förändrar Internet of Things hur vi gör saker, på vilka sätt gör det våra liv bättre och sämre?

Har jag missat någon viktig aspekt av Internet of Things eller dess följder? Bidra gärna med ditt perspektiv i kommentarerna.