Thingen blir spioner – och säljer det de får veta om oss med god förtjänst

Hittills har den här serien handlat om vilka direkta intäkter thinget kan ge. Man kan säga att det är ett traditionellt perspektiv, där intäkten från försäljningen i butiken kompletteras eller ersätts med intäkter som är mer utspridda över tid – en reflektion av att de ska täcka ett serviceåtagande, inte en produktionskostnad.

Men genom att thingen är uppkopplade öppnar de även för en ny sorts intäkter, baserade på informationen som strömmar till och från thinget.

Om Google (världens tredje högst värderade bolag) lärt oss något så är det värdet av att suga upp och använda information om användarna.

Ändå har Google bara ett mycket smalt strå att suga genom – användarens sökningar och surfvanor (med små biflöden från mail och mobil). Jämfört med de massiva datamängder om användaren som Internet of Things kan ge, är det närmast löjligt.

Våra thing kommer att spionera på oss. Foto: Benmil222 wikimedia.org CC-SA

Google har insett detta. Det är ingen slump att de köpte Nest – som vet när vi är hemma och en hel del om vad vi gör där – för 3,2 miljarder dollar, eller att de satsar stort på självkörande bilar (som kan berätta var vi är, vilka stortavlor vi kör förbi, vart vi brukar åka och vart vi är på väg den här gången, samt vilken musik vi lyssnar på eller vad vi gör under resan).

Google är naturligtvis inte ensamma om sin insikt. Facebook – även det byggt kring värdet av det de vet om sina användare – satsar på Internet of Things genom att utvidga sin mobilplattform Parse så att det kan hantera även things.

Marknadsföring – men även arbetsgivare och försäkringsbolag

Det stora värdet i användarinformationen är att den gör marknadsföring effektivare. Att pumpa ut samma budskap till alla är ineffektiv och har svårt att nå över uppmärksamhetströskeln. Långt bättre användning av marknadsföringspengarna är att försöka visa annonser bara för dem som man med rimlig sannolikhet kan förutse kommer att vara intresserade.

(Om verkligen marknadsföringsmekanismerna kommer att kunna göra något vettigt av all denna information återstår naturligtvis att se. Kanske blir det som Facebook där man mest får reklam för saker man redan köpt – inte så sällan från samma webbutik som man köpte dem i.)

Men det finns även en stor marknad för arbetsgivare och försäkringsbolag. Söker du jobb så är det idag inte ovanligt att den potentiella arbetsgivaren köper en dossier information om dina surfvanor och vad som kan utläsas av dem. Med Internet of Things kommer de att kunna få en långt mer heltäckande bild. På motsvarande sätt är försäkringsbolagen mycket intresserade, för att hitta de lönsammaste kundgrupperna och sätta rätt premier.

Bredare informationsspektrum

Som redan antytts, så kommer informationen från thingen att vara av en helt annan kvalité än den som går att plocka ut från sökningar och surfvanor, eftersom den täcker ett så mycket bredare spektrum av vår tillvaro.

Å andra sidan kommer den i många fall att vara svår att knyta till en viss person, eftersom saker ofta delas av en hel familj, och ibland av ännu fler. Om ena partern storkonsumerar chips och den andra grönsaker, kommer intrycket att bli en balanserad kost, och försäkringspremien gå ner.

Att gissa vem av användarna som är vem kommer att bli en av utmaningarna för den som bygger thing.

En annan logik

Jag tror dock inte man helt kan använda utvecklingen från webben som mall för att förstå hur Internet of Things informationssamlande kommer att gå till.

Värdet av information för en enskild användare är ganska lågt. Man måste samla information om många för att det ska bli en affär av det hela. På webben, där kostnaden för varje ny användare i praktiken är noll (när man väl gjort sin grundinvestering) så leder det till att det mesta är gratis.

Fysiska thing kostar alltid att tillverka, vilket gör att inte så många av dem passar för en modell där de ges bort gratis. Vi kommer alltså aldrig att få bilen kostnadsfritt i utbyte mot att Google samlar in vår kördata. (Däremot kan man tänkta sig kreativa varianter av detta. Kanske kommer i framtiden de mest välbeställda att få sina prylar utan att betala för dem, medan de som är för fattiga för att vara intressanta att marknadsföra till får betala).

På grund av att marginalkostnaden för en ny användare är praktiskt taget noll, tenderar också marknaden för en webbtjänst att vara ”vinnaren-tar-allt” (vilket är väldigt tydligt om man ser på till exempel Google och Facebook). Även om det säkert kommer att finnas samma tendenser för things (drivet av att det finns ett värde i att välja det thing som är kopplat till det största nätverket), så kommer olika prissättningsstrategier att leda till en mer uppdelad marknad.

Integritet

Att spionera och skvallra är socialt föraktat. Räkna därför inte med att användarna blir glada över att du säljer information om dem. I bästa fall förhåller de sig uppgivet passiva, antingen för att de inte vet vad som händer (fast det kommer förr eller senare alltid fram) eller för att de inte orkar vara upprörda över att ytterligare ett företag är inne och tafsar på det som de egentligen upplever som privat.

Viss information kommer naturligtvis att vara känsligare än annan. Även om man gärna delar med sig av resultatet från aktivitetsarmbandet på Facebook när man varit ute på joggingrunda, skulle man bli jävligt upprörd om man inser att det skvallrat för arbetsgivare och försäkringsbolag när man soffpotätat en vecka.

Att vi accepterar att webbsajter säljer information om oss, beror till del på att vi får något i utbyte – gratis sökning, gratis socialt nätverk, etc. Gratis är viktigt här, så snart vi börjat betala för något har vi helt andra krav; argumentet att priset på thinget är lägre eftersom det säljer information, kommer inte att gå hem. (Och även gratistjänsterna får då och då känna opinionsstormen blåsa upp, när det avslöjas att deras övervakning går längre än folk tidigare känt till.)

En intressant förpostfäktning kring Internet of Things och integriteten har utbrutit i New Jersey där det nyligen stiftades en lag som säger att data från uppkopplade bilar med några få undantag inte får användas utan ägarens uttryckliga tillstånd.

Jag tror man med stor säkerhet kan förutspå att integritetsfrågan kommer att bli en av de mest omstridda aspekterna av Internet of Things.