Thinget, teamet och systemet

Uttrycket ”Internet of Things” kan vara lite lurigt, eftersom det lätt ger intrycket att det handlar om enskilda ting.

Men praktiskt taget alla thing – eller åtminstone all funktionalitet som Internet of Things levererar – uppstår genom samarbete mellan flera olika delar.

Thinget

Jag hade tänkt börja med exempel på thing (eller Internet of Things-funktionalitet) som faktiskt utgörs av ett enskilt fysiskt ting. Men jag kan faktiskt inte komma på något. Även de enklaste thing verkar om inte annat ha sitt gränssnitt delegerat, vanligen till mobiltelefonen. (Kommer du på något, skriv det gärna i kommentarerna.)

Teamet

Istället levereras funktionaliteten av flera olika ting i samverkan.

Ta uppvärmningen av hemmet som exempel. Det är i och för sig frestande att tänka på termostaten – Nest-ratten på väggen – som thinget. Men skrapar man lite på ytan inser man att den bara är ett gränssnitt. Andra system som gör samma sak, till exempel svenska Ngenic, klarar sig utan den och har istället lagt gränssnittet i en mobilapp.

Själva funktionaliteten levereras istället av ett helt team:

• Sensorer som läser av temperaturen inne och ute, och som känner om någon är hemma eller huset är tomt .

• En applikation som körs på en server någonstans i molnet, och som väger samman temperaturer och närvaro med vad den lärt sig om vanor och önskemål, samt väderprognoser och spotpriser på elmarknaden som den hämtar från webben med husets förmåga att lagra värme, för att få rätt temperatur till lägsta möjliga pris.

• Lyric-termostaten kompletterar dessutom med en applikation på invånarnas mobiltelefoner, som berättar när någon av dem är på väg hem, så att huset kan slå om från att spara energi till att producera ett behagligt inomhusklimat.

• Ställdon i värmesystemet slår av och på pannan, värmeslingor etc.

• En hub någonstans i huset, som kopplar samman dessa delar. Ibland med en egen processor som tar hand om en del av arbetet, ibland bara en glorifierad kopplingsbox som förbinder sensorer, molndator och ställdon med varandra.

• Gränssnittet, antigen som ett eget fysiskt thing (Nest) eller i form av en app till mobiltelefonen.

Egentligen borde det heta Internet of Teams of Things, eftersom nästan alla thing i själva verket är ett omfattande samarbete mellan olika komponenter. Men det vore naturligtvis inte lika catchy.

Systemet

Men även om det finns många fantastiska och innovativa thing (i team-form), så tror jag vi kommer att få se den riktigt stora effekten av Internet of Things på annat håll. Hos de ”traditionella” IT-systemen.

Internet of Things ger IT-system sinnen och muskler. Det gör det möjligt för dem att uppfatta den fysiska verkligheten direkt, utan att någon människa behöver mata in något. Och att ändra den, utan att någon människa behöver göra något.

Låt mig ta några exempel:

Trafikplanering

Kollektivtrafikens planeringssystem fick ett sinne – en möjlighet att självt iaktta världen – när bussarna fick GPS och började rapportera in sin position.

Utöver de förbättringar som detta medförde för trafikplaneringen, möjliggjorde det också en ny service till trafikanterna. Nu kan man berätta när bussen faktiskt kommer, istället för att hänvisa till tidtabeller som visar när bussen borde komma.

Något vi ofta kommer att se med den här sortens Internet of Things är specialiserade gränssnitt. När man använder servicen ute i den fysiska verkligheten, måste gränssnittet anpassas till situationen. I det här fallet i form av skyltarna på busshållplatsen, som visar hur många minuters väntan det är till nästa buss.

Men här finns också gränssnitt för andra sammanhang. Den trafikant som är hemma, kan ta upp appen på sin telefon och se om det är dags att gå, eller om det är ok att vänta en stund till. Och är man ute på stan, kan en app på den smarta klockan upplysa om man kan gå lugnt eller måste öka tempot för att hinna.

Planeringssystemet kommer också snart att få egna muskler. Istället för att människor kör bussarna kommer de inom 5-20 år att bli självkörande. Vilket bland annat gör det enklare att optimera trafiken – är det en stor mängd passagerare som väntar vid en hållplats, kan en extrabuss sättas in. Säkert behöver systemet då ytterligare ett sinne för att avgöra hur många som väntar – kanske en kamera vid hållplatsen eller en beacon så att antalet mobiltelefoner kan räknas. (Det finns i princip inget som hindrar att man gör detta även med människokörda bussar, men det blir det oändligt mycket lättare om man slipper kalla in extraförare, alternativt ha reservförare sittande på bänken.)

Alternativt kanske hållplatserna avskaffas helt och hållet, åtminstone i de glesare delarna av trafiknätet. Om trafikanterna använder sina mobiler för att berätta var de vill bli upplockade och avsläppta, är det nästan lika effektivt att passera där de är som att de ska ta sig till hållplatsen. (Bussen kommer att få hård konkurrens från självkörande taxibilar, så det gäller att hålla servicenivån hög.)

Poängen här är dock inte att förutse exakt hur kollektivtrafiken kommer att utvecklas, utan mer att sätta igång fantasin kring vad som kommer att hända när IT-systemen själva har direkt kontakt med den fysiska verkligheten och därför kan agera snabbare och flexiblare.

Kollektiv erfarenhet

Tesla S – med en autopilot som lär sig av alla Teslors gemensamma erfarenhet. Foto: Norsk Elbilforening. CC BY 2.0

Nästa exempel är inte ett traditionellt IT-system eftersom det är alldeles nytt, men det har ändå samma grundläggande karakteristika – det är i processandet av data som det viktiga händer, men funktionen görs möjlig genom att systemet har egna sinnen och muskler.

Tesla införde nyligen en autopilot på sina bilar. En i sig imponerande funktion som faktiskt verkar kunna sköta bilen helt själv även i ganska komplexa situationer. Det krävs dock att föraren fortfarande hänger med i trafiksituationen och är beredd att ta över.

Bilarna rapporterar kontinuerligt in till Teslas centrala system och redan efter ett par veckor började det komma rapporter från Tesla-förare om att autopiloten blivit påtagligt bättre. Systemet lär sig kontinuerligt från de situationer var och en av bilarna är med om och från de gånger då förarna varit tvungna att gå in och ta över från autopiloten. Varje enskild bil lär sig av alla bilars samlade erfarenhet.

Här ser vi ett annat särdrag för denna kategori av Internet of Things. Kollektiv erfarenhet blir tillgänglig på en helt annan nivå än vad som är möjligt för människor.

Everywhere-handel

Mitt tredje exempel är hur e-handeln kommer att expandera in i hemmen.

Amazon erbjuder nu tillverkare av maskiner som använder förbrukningsmateriel att bygga in en sensor som känner när det börjar ta slut, och då automatiskt kan lägga en beställning (från Amazon givetvis). Handelssystemet har fått ett sinne som låter det läsa av den fysiska världen, och har sedan tidigare musklerna att förändra den.

Här finns vinster i alla led. Det är bekvämt för slutkunden. Vilket i sin tur reflekterar positivt på tillverkaren. Och för Amazon innebär det en extremt stark marknadssituation.

Alla varor passar inte för denna sorts automatik. Därför har Amazon som del av samma projekt även ett par andra gränssnitt.

Dash-knappen. One-klick shopping tagen till sin extrem. Man sätter den där man brukar förbruka något, till exempel på tvättmaskinen, och när tvättmedlet är slut kan man med ett klick beställa nytt och få det levererat nästa dag.

Echo-högtalaren. Elegant högtalare för vardagsrummet. Men också en röststyrd butik. Närhelst man kommer på något man behöver är det bara att säga ”Echo, please order more coffee.”

Det traditionella e-handelssystemet slipper omvägen genom dator och webbsida och är nu i direkt kontakt med sina kunder. Hemmet blir butiken.

Stortavlor

Sista exemplet är än så länge på teststadiet. Google har satt upp stortavlor runtom i London, som anpassar sitt budskap till väder, plats, tid på dagen, nyhetshändelser. I dagsläget finns inga bra sätt att identifiera dem som kör förbi, men det är bara en tidsfråga innan bilarna är så uppkopplade att det inte kommer att vara något problem, och då kommer vi säkert att se även individuellt anpassade annonser, och annonser som anpassar sig till vart man är på väg.

Detta blir då en direkt utvidgning av det system man redan har för att anpassa annonser på webben utifrån vad man lyckas utläsa om individen från surfvanor. Säkert kommer källorna att korsbefruktas, så att de webbannonserna man får se väljs utifrån vart man brukar köra och stortavlorna utifrån vad man brukar surfa efter.

Ny roll för människorna

Det jag försöker visa här är alltså att en viktig – förmodligen den viktigaste – aspekten av Internet of Things är att det kommer att göra internet och de IT-system som är uppkopplade mot det, effektivare och mer mångsidiga, genom att människan inte längre behöver vara inmatare och utförare. Samtidigt öppnar det nya möjligheter att ge henne information och aktion när och där hon behöver.