Så hackade min son sitt minne, och lärde sig alla landskapen

Tim går i fyran och har till skoluppgift att lära sig Sveriges landskap. Något jag aldrig lyckades med, jag kan pricka in dem där jag bott, och Dalarna på ett ungefär, men sedan är jag vilse, så när han ber mig om hjälp att repetera in dem suckar jag lite inombords.

Men så bestämmer vi oss för att bygga ett minnespalats, ett sådant som Sherlock Holmes hade.

Foto: Flashcurd

Vi börjar där gatan utanför vårt hus börjar. Där sätter vi upp två svängdörrar i samma form som Sverige (men den ena spegelvänd så det blir som saloondörrar), så man vet vilket palats det är.

Sedan går vi fram till porten. Där utanför står en same med sin ren, och renen har en lapp i munnen – Lappland. (Jag försökte föreslå att det skulle vara en lapp med sin ren, men Tim håller på korrekta benämningar. Och det är hans palats, så han får bestämma bilderna.)

Vi fortsätter ner längs västra sidan. När vi kliver in genom porten är golvet obehagligt ojämnt. Men Tim tar fram ett sandpapper och slipar det jämt. Jämtland.

I trappan upp till vänster härjar en viking, och försöker slå sig in genom dörren där. Härjedalen.

I den till höger går en dalahäst rastlöst upp och ner. Dalarna.

Vi går ut på gården. Där gassar solen och det är olidligt varmt. Värmland.

Så varmt att det blivit stora sanddyner. I cykelskyddet går de ner i en djup dal. Dalsland.

På gården finns också ett lusthus, som nu är helt fyllt av ett fågelbo, med ett hus mitt i. Bohuslän.

Vi går in i huset. På väggarna i utrymmet utanför hissen hänger västar, och om man öppnar en väst visar det sig att där är en borgliknande stad som klätt sig i den. Det är Göteborg, och landskapet Västergötland.

Tim och jag är djupt inne i det här nu. Ibland avbryter vi och går tillbaka och tar vandringen från början, så den inte ska falla ur minnet. Men vi har roligt, känner hur Tim liksom bubblar bredvid mig, och bilderna bara flödar ur honom.

Vi kliver in i hissen, men den är mycket märklig, den är en lång hall. Halland.

När vi åkt upp håller vi inte på att komma ur den, eftersom det står en gigantisk sko i vägen. Skåne.

I lägenheten börjar vi ute på balkongen – och börjar om från norr, men nu längs andra kanten. Tim har en kompass i sin hand. Den pekar uppåt med så stor kraft att Tim måste hålla hårt i den och dra nedåt för att inte dras upp i luften. Norrbotten.

Vi går in i rummet, och kompassen slår plötsligt om och pekar åt vänster; Tim slängs nästan in i väggen. Västerbotten.

Hallen utanför är så full av ånga att vi nästan inte hittar, får känna och fumla oss fram. Ångermanland.

Men vi lyckas i alla fall ta oss ut i vardagsrummet. I mitten av det står en mäktig figur i rustning. En medeltida riddare, som i sin bepansrade hand håller en flaska diskmedel. Medelpad.

Vi går in i gången som leder till köket. Det är svårt att ta sig fram, eftersom där är fullt av folk som alla vill ta Tim i hand och hälsa. Hälsingland.

Innan vi når köket passerar vi badrummet. Utanpå sätter Tim upp en ”Gästtoalett”-skylt. När han öppnar dörren trycks han bakåt, och ut väller en jättedeg som legat där inne och jäst. Gästrikland.

Vi kämpar oss vidare till köket, där vi möts av en stege som går upp i taket. Uppland.

Undervåningen är nu täckt, och vi hoppar till trappan upp. Även här får vi kämpa, eftersom Tim återigen har kompassen i sin hand, och den nu drar honom så hårt neråt att han knappt klarar att ta sig uppför trappan. Södermanland.

Uppe i Tims rum hittar vi en fantastisk maskin som smälter färgglad plast. Tim tar en slev och öser plasten ned i gjutformar. Östergötland.

Ute i mitt och Heidis sovrum är sängen överfull av det maskinen producerat. Små små Sverige-kartor i kulörta färger. Småland.

Vi öppnar ytterdörren och Tim går ut. Det skulle han inte gjort, där har Troj och Ossian riggat en fälla – en påse mjöl faller ner över honom och han blir alldeles blek. Blekinge.

Kusten är slut nu, vi är nere vid Skåne igen. Men inne i landet finns två landskap som inte rör vid någon av landets kanter. Vi går in i övre våningens badrum där vi möter en cowboy, klädd i tjusig läderväst. Västmanland.

Vi fortsätter in i bastun. Men stopp, alldeles innanför dörren öppnar sig ett hål, med en brant stege ner. ”Nära ögat!”, säger Tim. Närke.

Så är det bara öarna kvar. Dem kan egentligen Tim redan, men vi tar oss ändå vidare till klädkammaren. Där är golvet helt översvämmat, det har blivit ett hav med tre öar i. En stor och bortom den två små, så de bildar bokstaven Ö. Öland.

Nu är det slut på utrymmen i lägenheten. Men vi klättrar ut på taket och sån jävla tur vi har, för där är fullt av godis. Vi slår oss ner på taknocken och proppar i oss. Gotland.

Så är vår vandring klar. Vi repeterar, tätt i början, men när den börjar sätta sig så kommer det att bli glesare.

Nu är Tim ägare av ett palats. Ett med tjugofem rum att förvara det han vill minnas i.

Snart ska vi befolka det igen, flera gånger, för nu ska varje landskaps symbol placeras i början av vår gata, och vår vandring kommer att gå via dess städer, blommor, svampar, fiskar och vapen. Läs hur det gick

#blogg100