Retorisk ruckel

Retorik är ett hantverk. Och som alla hantverk kan den utföras mer eller mindre bra. I DN Debatt idag finns ett intressant exempel på ett riktigt retoriskt fuskbygge när fyra flygbolagsdirektörer beklagar sig över en ny flygskatt.

Överdrivet exempel

Den inleds som en gisten farstutrapp:

“Förslaget om en ny skatt gör en tur och returresa med flyg mellan Luleå och Malmö 1.120 kronor dyrare för en tvåbarnsfamilj.”

Säkert tänkt att uppröra. Men den retoriska signalen blir istället: om de måste ta till ett exempel med så många personer och så lång flygsträcka som möjligt, så är det nog inte så farligt egentligen.

Falsk slutledning

Artikeln ger också ett exempel på den retoriska klassikern falsk slutledning:

“En ny flygskatt drabbar vanliga svenskar och den drabbar miljön. … Färre kommer att resa kollektivt och fler kommer att ta bilen.”

Flyg är ett kollektivt färdmedel
Kollektivtrafik är miljövänligt
Slutsats: flyg är miljövänligt

Självmotsägelse

Vi får också ett fint exempel på ett resonemang som ogenerat motsäger sig själv:

“[Flygskatten] har inget med grön skatteväxling att göra, utan handlar enbart om att brandskatta flyget för att få råd med nya avgifter. Dyrare biljetter leder till att färre flyger, med färre avgångar som följd.”

Det är kanske dags att ge copywritern enkel biljett.