Branschen som lyckades undvika piratkopiering - stackarna

En bransch som ganska framgångsrikt har lyckats undvika piratkopiering – åtminstone inom ett media – är typsnittsbranschen. Print-formgivarna delar hej-vilt med sig fonter till varandra, men man har lyckats få webbfolket att nästan helt låta bli.

Operationen lyckades. Men patienten dog.

Det har funnits fungerande teknik för att ladda ner fonter med webbsidor i över tio år. Det var en del av det ursprungliga förslaget till CSS 2. Men typsnittstillverkarnas oro över att få sina skapelser nedladdade från webben och kopierade, satte stopp för vidare utveckling.

Det är inte svårt att föreställa sig vilken fantastisk marknad det idag skulle funnits för typsnitt, om webbformgivare kunde välja mellan mer än Times, Arial, Verdana och Georgia när de formger sina sidor. Även om piratkopieringen säkert skulle varit utbredd, och de betalande kunderna inskränka sig till företag med policyn att hålla sig till lagen, vågar jag säga att typsnittsbranschen skulle blomstra – även om de skulle gråta hela vägen till banken över tanken på hur mycket mer pengar de kunde ha fått om folk varit ärligare.

Att tolerera att privatpersoner och småskuttar piratkopierar, men ta in licensavgifter från dem som av moral eller praktiska skäl är ärliga, är en variant av gratis som Chris Anderson inte tar upp, men som är nära besläktad med de andra, och som mycket väl hade kunnat vara en affärsmodell för typsnittsindustrin, om den inte låtit det bästa bli det godas fiende.