Internet of Things – så kommer det att ändra våra liv, våra affärer och vårt samhälle

Igår började jag skriva om Vad Internet of Things egentligen handlar om. Idag fortsätter jag med vad det får för konsekvenser.

Foto: Tom Huntley CC BY-NC-ND

Om man ska plocka ut den enskilt viktigaste aspekten av Internet of Things-ifieringen, och den som lägger grunden till de flesta av punkterna nedan, så är det att internet får förmågan att direkt observera världen.

Ur denna förmåga kommer mycket av det som vi förväntar oss att thingen ska åstadkomma. Innan vi sveper över dem vill jag dock återigen betona att data i sig inte är tillräckligt. Den svåra delen är att ta fram modeller som översätter data till insikt.

Optimering

Den detaljerade kunskapen om läget, om hur resurser utnyttjas och vilket utfall det får, ger en utmärkt grund för att göra saker effektivare. Från lampor som släcks när ingen är i rummet, till industriprocesser där slöseri och flaskhalsar effektiv identifieras.

Närliggande är också den möjlighet till djupare insikt och produktutveckling som det medför att en produkt rapporterar tillbaka till sina designers om hur den egentligen används.

Underhåll

Den huvudsakliga metoden idag för att ta reda på om något behöver underhållas är att köra på tills det går sönder. Och sedan laga det i panik, medan allt och alla som är beroende av det står stilla och väntar.

När det är viktigt att saken inte får gå sönder använder vi istället metoden att regelbundet inspektera. Vilket för det mesta är ett slöseri med tid, eftersom det nästan alltid fungerar bra.

Med Internet of Things får vi möjlighet att istället hålla konstant koll på hur saker mår, och att reparera dem innan de går sönder.

Detta gäller inte bara ting. Även människor och växter observeras på samma sätt, så att sjukdomar och andra hot kan tas om hand innan de blir stora problem.

Marknadsföring

Thingen kommer att kunna läsa av sina användare i många fler dimensioner än man får bara genom att tolka deras beteende på webben. Marknadsförarnas kunskap om konsumenterna kommer att öka, och med det möjligheten att rikta sitt budskap till rätt person i rätt ögonblick kommer att öka. Vilka annonser vi ser på webben kommer i framtiden inte bara att påverkas av vilka webbsidor vi besökt, utan också av vart vi kört med bilen och vilken hylla i affären vi stannade framför och betraktade något utan att köpa det.

Övervakning

Den andra sidan av samma mynt är att möjligheterna att övervaka människor ökar drastiskt. Arbetsgivaren kan i detalj följa vad vi gör på jobbet. Myndigheterna vad vi gör både där och på fritiden.

Med Internet of Things bygger vi en nyckelfärdig polisstat, ett övervakningssystem långt mer omfattande och detaljerat än det Stasi hade i Östtyskland, färdigt att ta i bruk om vi vid något tillfälle skulle få en auktoritär regim. Att undvika att övervakas av thingen kommer att kräva en livsstil så avvikande att den i sig är misstänkt.

Fler gränssnitt

Människors interaktion med datorerna och internet kommer inte längre att behöva ske genom datorskärmen. Våra kroppar, och ibland även vart vi är på väg och var vi tittar, kommer att läsas av och tolkas. Det gör det möjligt för thingen att reagera på människor och interagera med dem, utan att människan aktivt behöver ta del av interaktionen – eller ens vara medveten om den.

Vi kommer även att se många specialiserade gränssnitt, som Amazons knapp man kan klistra fast på sin tvättmaskin för att med ett tryck beställa hem mer tvättmedel (våra hem kommer att vara extremt attraktiva för innovativa interaktionstekniker som gör det enklare att handla) och bilar som kan berätta var närmaste lediga parkeringsplats finns.

Superkrafter

Att thingen kommer att utöka människors förmåga är naturligtvis inte något nytt i sig – det är vad maskiner alltid har gjort. Men vi kommer att se en kraftig acceleration. Från aktivitetsarmband som gör att vi vet exakt hur många kalorier joggingturen brände, via karisma som när vi närmar oss vårt hem säger åt det att gå ur energisparläge och värma sig till behaglig inomhustemperatur, till militära drönare som ger en människa i en kontrollcentral i Texas makten att spränga människor i Afghanistan i luften.

Things-dagis

En erfarenhet av IT-revolutionen är att systemen aldrig fungerar lika bra i verkligheten som i visionerna. Thingen – som är ett giftemål mellan dator och ting – kommer att utsättas för stora spänningar mellan den snabba utvecklingen av datorteknologin och att många fysiska ting är investeringar som ska fungera i många år. De kommer att vara attraktiva mål för hackare, och kräva ett ständigt säkerhetsarbete. De styrs ofta från appar i mobiltelefoner, där operativsystem och telefon byts med ett par års mellanrum.

Datorerna har gjort oss mer produktiva. Men samtidigt tvingar de oss att ägna tid åt att gulla med dem, uppdatera dem, försöka lösa eller jobba oss runt obegripliga fel. Det finns ingen anledning att tro att thingen kommer att vara annorlunda. Varje thing i sig kanske inte blir så krävande, men summan riskerar att bli överväldigande. Möjligen finns därför en gräns för hur många thing en människa kommer att vara villig att släppa in i sitt liv. Säkert är att en inte oväsentlig del av våra liv kommer att tillbringas i telefonkö med två olika leverantörer vars things ska fungera ihop, som nu skyller på varandra.

Samarbete

Jag vill här passa på att foga in en reflektion om samarbetande thing. Man hör det ofta framfört som en del av visionen kring Internet of Things att thingen kommer att kunna koppla upp sig mot varandra, dela information och arbeta tillsammans för att ge sin användare en så god upplevelse som möjligt.

Detaljerna kring exakt hur detta samarbete ska gå till brukar vara färre, och det är svårt att värja sig mot att denna vision kommer från samma industri som när man tittat på något på webben, fortsätter att visa annonser för just den prylen i många dagar efter att man faktiskt köpt den.

Samarbete mellan datorer är svårt. Thingen kommer inte att spontant börja dela data med varandra.

Däremot tror jag att många av dem kommer, precis som applikationer idag, att ha APIer (en slags regelbok som beskriver vad man kan fråga och be om, och exakt hur en sådan fråga eller begäran ska utformas), så det kommer inte alls att vara omöjligt, men det kommer att kräva att man tänkt igenom hur samarbetet ska fungera och lägger ner tid och ansträngning på att bygga det.

Fokusering på vad sensorerna kan mäta

Den här punkten måste jag betona är en filosofisk spekulation, snarare än en välgrundad förutsägelse. Den bygger på min övertygelse att hur vi tänker delvis är en återspegling av texturen i det samhälle vi lever i.

Själva essensen av Internet of Things är den data som sensorerna ger. Det är en teknologi byggd runt det som kan mätas, och ju centralare den blir för våra liv, desto starkare kommer ett kvantitativt synsätt att bli. Sanningen blir det som kan uppfattas av sensorer och mätas, medan mer kvalitativa sätt att förstå tillvaron trängs undan.

Tillverkning

Med fler thingsifierade industrirobotar och andra tillverkningsmaskiner, kommer många industrigrenar att följa bilindustrins utveckling. Tillverkningen startar först när beställningen lagts, och det finns stora möjligheter för kunden att bestämma färg, prestanda och extrafunktioner. Dock vanligen utan den ganska långa väntetid som det är för bilar, istället med fördröjningar som inte är mycket större än dem man ändå får räkna med när man ska ha något levererat hem.

För viss produktion kommer vi kanske också att se molnfabriker. Som molnservrar, men istället för datorkapacitet köper man tillverkning av den fabrik som ligger närmast kunden och har bäst pris. Ju vanligare det blir med 3D-skrivare och robotar i industriproduktionen, desto fler produkter kommer att kunna framställas på detta sätt.

När tillverkning blir något man kan köpa styckevis och efter behov, så är det inte längre nödvändigt för ett nystartat företag att investera i en fabrik. Tröskeln för att förverkliga en idé kommer att bli mycket låg och designers kan driva sin egen tillverkningsindustri.

Trafik och logistik

Redan nästa år ska självkörande taxibilar börja köra kommersiellt i Fujisawa strax utanför Tokyo (dock med en förare vid ratten, av juridiska skäl). Självkörande lastbilar testas nu av Mercedes på autoban.

Det tycks som att nöten med förarlösa bilar är knäckt. De kommer först att köra i förhållandevis kontrollerade miljöer som motorvägar och väl kartlagd suburbia, men kommer sedan sannolikt snart till mer krävande trafikmiljöer.

Konsekvenserna kommer att bli omvälvande. Förarlösa taxibilar som rullar större delen av tiden kommer att vara mycket billigare än att äga och parkera en egen bil, så privatbilismen kommer att trängas undan. Bekvämligheten i att skjutsas från dörr till dörr kommer sannolikt att slå ut kollektivtrafiken, åtminstone i de delar av världen där ekonomin är god. Förbifart Stockholm kommer plötsligt att framstå som en genial idé.

Även på transportsidan blir konsekvenserna stora. Logistiken blir än mer integrerad med tillverkningen. Självkörande lastbilar levererar de komponenter som behövs precis i tid. Leveranser ut till privatkunder kommer att ske med fordon anpassade för det aktuella behovet och bara ske när någon faktiskt är hemma. Kanske kommer vi att nostalgiskt minnas den tid då man inte alltid hörde surret från ett halvdussin flygande drönare på väg med brådskande leveranser.

Jobben

När sensorerna tillåter automatiseringen att ske på bred skala även utanför fabrikernas kontrollerade miljö, kommer många kroppsyrken att tas över av robotar (samtidigt som datorerna gör aggressiva utfall för att även erövra de intellektuella). Resultatet kan bli himmel eller helvete, beroende på hur produktivitetsvinsten fördelas – ett tiondelssamhälle där en liten del av befolkningen lever i lyx medan det som varit medelklass trycks ner i fattigdom, eller ett samhälle där alla har medborgarlön och många ägnar sig åt konst, bildning eller att ta hand om varandra.

Har jag missat någon viktig aspekt av Internet of Things eller dess följder? Bidra gärna med ditt perspektiv i kommentarerna nedan.