Serviceavtal

Vi börjar serien med en enkel intäktskälla. Enkel åtminstone om man säljer till näringslivet, som i hög grad lärt sig att service kostar och att om man vill ha sin pryl ompysslad även efter köpet så måste man ha ett serviceavtal. Gentemot konsumenter är detta betydligt svårare. De har inte alls den traditionen, utan för dem är det snarare garantin som sätter den mentala modellen – funkar det inte så är det tillverkarens ansvar att rätta till det.

Foto: Flickr opensource.com, creative commons licensed.

Frågan är om det går att ändra denna uppfattning. Möjligen finns en grodd till förändring i de försäkringar som man erbjuds när man köper TV, dator, hushållsmaskiner etc. För dagens ”enkla” prylar täcker de vanligen funktionsfel och olyckshändelser, men det är inte svårt att tänka sig att de skulle utvidgas till även support och uppdateringar.

En annan väg är möjligen att koppla dem till finansieringen. Om produkten hyrs eller leasas är det lättare att i detta också inkludera servicen.

En tredje, och kanske den enda realistiska, är att helt frankt säga att produkten kräver ett serviceavtal om man förväntar sig support och uppdateringar. På samma sätt som näringslivet accepterat detta bör det vara möjligt att få konsumenterna att göra det – även om man inte kan räkna med så mycket förståelse i början.

En alternativ variant är abonnemang, som på många sätt kan fylla samma funktion som ett serviceavtal – men det får bli ämnet för nästa post.