11 + 1 fria e-böcker för designers
Gratis är som vanligt gott, och Creative Bloq listar 11 eböcker som kan intressera en designer och som är gratis. Allt från typografi till hur man tar kundens ofta vaga input och omvandlar den till design.
Till denna lista måste jag naturligtvis lägga Användbarhetsboken (som dock är mer webb-bok än e-bok).
UX-skuld – ett begrepp för att hantera kompromissen mellan ”snabbt” och ”bra”
Vi kommer inte undan kompromisser. Ibland är det viktigare att bli klar snabbt än att UX-et är perfekt.
Experiencing Information propagerar för begreppet ”UX-skuld” för att hantera detta. Varje gång vi ”fuskar” med UXet – klämmer in en knapp till, gissar istället för att testa – lånar vi av användarupplevelsen och bygger upp en skuld.
Precis som annars i livet kan det vara en bra sak att låna – det tillåter en att göra saker som man annars inte skulle få gjort, eller skulle vara tvungen att vänta med. Men om vi låter skulden bli för stor blir bördan av den för tung, och snart är vi fast i en karusell av att fixa konsekvenserna (räntan) istället för att utveckla.
Så det gäller att aktivt hantera sin UX-skuld, låna klokt och betala av så snart man kan.
Svårt undvika bli fångad av big data
Fascinerande skildring av författarens försök att inte få sin graviditet fångad i big data-nätet. Något som krävde att vara ohövlig mot vänner och släktingar, och fick henne att framstå som kriminell.
Så här gör de mest framgångsrika rubriksättarna för att bli virala (ord åtta kommer att förändra ditt liv)
För alla klickjägare: Buffer har gjort en liten statistisk genomgång av rubrikerna över artiklar som får flest klick.
Social kampanj på väg att slå fel
Comviq varnar i sponsrade Facebook-poster för sökmotorn fooGle – en dålig Google-kopia (som Comviq själva satt upp), som en del av en kampanj med temat ”Undvik dyra kopior”.
Men kommentarsfältet fylls av människor som är arga över att Comviq nyligen höjt sina bredbandspriser med 100%.
Länkar och råd om hur man bygger minnespalats
Psykologiguiden berättar den makabra historien om hur man kom på minnespalatset
Wikipedia har en djupare genomgång av att utnyttja platsminnet för att komma ihåg saker.
På Flashback delar någon med sig av praktiska tips. Bland annat den smått geniala idén att använda ett datorspel som sitt palats. Där finns många banor med många distinkta platser att placera saker och en given rutt genom dem, och har man spelat spelet många gånger är de väl inövade. Dessutom: ”– Sitter du här och spelar datorspel nu igen!? – Nej, jag övar mitt minne.”
Inlägget är för övrigt ett av många i en tråd som diskuterar minnestekniker.
WikiHow har en illustrerad steg-för-steg-beskrivning av hur man bygger sitt palats.
#blogg100
Tillbaka i minnespalatset
Nästa dag, efter misslyckandet med flashkorten, återvänder vi till det första minnespalatset, det som fungerat riktigt bra för oss. Tim behärskar det suveränt, spurtar igenom det utan att missa ett landskap.
Eftersom det känns så stabilt, beslutar vi oss för att bygga vidare på det. Varje rum dekoreras nu med ett gäng nya associationer. På gården, där det sedan tidigare varit så varmt (Värmland) att det var en öken, är nu öknen av papper (pappersindustri) och där ligger Tims kompisar Carl (Karlstad) och Philip (Filipstad) jättetörstiga och ber om vatten, men Tim ger Philip knäckebröd (som tillverkas i Filipstad). Och på taket, där vi förut avsluta vår vandring med att sätta oss och vräka i oss godis (Gotland), växer nu vete (som vi gjort till symbolen för jordbruk i alla landskap där det...
Kunskapen flashar förbi
När vi märkt att det inte går att slå upp minnespalats som snabbt byggda miljonprogramsförorter, utan att vart och ett kräver lite tid för att inte blandas samman med de andra, provar vi en annan metod.
Vi skriver ner några fakta om varje landskap på ett flashcard (finns det något svenskt ord?), alltså ett kort där man på ena sidan skriver ”nyckeln” – i det här fallet landskapets namn – och på andra svaret.
Principen är sedan att man bläddrar genom korten, läser landskapsnamnet och ser vad man kan komma ihåg av svaret. Så vänder man kortet och antingen konstaterar att man hade rätt – eller får en snabbrepetition. Detta upprepar man gång på gång (kort man kan sorterar man så småningom bort), till dess allt sitter.
Jag är egentligen lite skeptisk till metoden. Den kan nog vara ett tidseffektivt...
Minnespalats – inte för snabbt, inte för lika
Dagen efter att han byggt sitt minnespalats rabblar Tim landskapen så snabbt att jag nästan inte hänger med. Blindkartan rasslar han igenom på rekordfart, med alla rätt.
Med blodad tand ger vi oss på att bygga nya palats. Tim är ambitiös och bestämmer att han ska lära sig minst en stad, landskapsvapnet, landskapsblomman samt landskapsdjuret och sedan utöver det en eller par andra intressanta fakta för varje landskap.
Vi börjar med Lappland, som går utmärkt. Renen som äter på en lapp har flyttat ut till infarten till vår gata, så att man ska veta vilket palats det är. Porten är skitjobbig, för ur den sträcker sig en massa händer som killar honom (Kiruna). Innanför den svingar en jättelik röd vildman sin klubba mot honom (landskapsvapnet), men han smiter upp till vänster på ett fjäll,...
Så hackade min son sitt minne, och lärde sig alla landskapen
Tim går i fyran och har till skoluppgift att lära sig Sveriges landskap. Något jag aldrig lyckades med, jag kan pricka in dem där jag bott, och Dalarna på ett ungefär, men sedan är jag vilse, så när han ber mig om hjälp att repetera in dem suckar jag lite inombords.
Men så bestämmer vi oss för att bygga ett minnespalats, ett sådant som Sherlock Holmes hade.
Foto: Flashcurd
Vi börjar där gatan utanför vårt hus börjar. Där sätter vi upp två svängdörrar i samma form som Sverige (men den ena spegelvänd så det blir som saloondörrar), så man vet vilket palats det är.
Sedan går vi fram till porten. Där utanför står en same med sin ren, och renen har en lapp i munnen – Lappland. (Jag försökte föreslå att det skulle vara en lapp med sin ren, men Tim håller på korrekta benämningar. Och det...
Från Drupal till Middleman
anvandbart.se går på sitt tionde år, och har sedan starten använt Drupal som sitt publiceringssystem.
Drupal har alltid varit lite speciellt. Man kan säga att det är objektorienterat, men skapades i PHP innan det språket hade stöd för objekt. Drupal har därför uppfunnit sitt eget sätt att simulera samma sak, genom strikta konventioner för hur saker döpts och en härva av callbacks.
Det tog lite tid att fatta, men sedan dess har det tjänat mig väl. Flexibelt och kraftfullt.
Kanske lite för kraftfullt, insåg jag när det var dags att uppgradera till Drupal 7. Jag ägnade två dagar åt att försöka få något att fungera, men tvingades sedan att konstatera att det vuxit förbi min (erkänt begränsade) förmåga som programmerare. Det är säkert ett utmärkt system om man är proffs, men för mig hade det...
Varumärkesskola
Jag firar nya designen med en artikel om varumärken.
Lång rubrik och ännu längre text, men med ett perspektiv på varumärken som kan vara till glädje för interaktionsdesigners, utvecklare och andra utanför marknadsföringskretsarna.
Anvandbart.se blir mobilvänlig, delar upp sig – och får ny design
Egentligen skulle jag bara fixa så att anvandbart.se skulle bli lättare att läsa på mobilen.
Men sedan gick det som det ofta gick med små sidoprojekt, det ena ledde till det andra.
Nu är jag så långt kommen att det är dags att beta den. Allt är inte klart, bilderna är åt helvete för stora och det finns en hel del andra skönhetsfläckar, men nu släpper jag den till era kritiska ögon.
Redan sedan tidigare har det funnit en tendens för vissa ämnen att inreda sitt eget hörn på sajten. Som Användbarhetsboken och Strategisk design. De lite längre resonemangen har helt enkelt inte blandat sig så bra med bloggens korta notiser. Så nu tar jag steget fullt ut – eller åtminstone nästan. De får sina egna sajter, men toppdomänen förblir detsamma och toppnavigationen gör det lätt att hoppa mellan dem...
Om du får gamla saker i din RSS, läs det här
anvandbart.se har just bytt publiceringssystem. Jag har försökt fixa så att det inte ska innebära att det går iväg en massa duplikat i RSS-strömmen. Förhoppningsvis funkar det – men med teknik vet man aldrig.
Om det kommer duplikat, bör det vara en engångshändelse.
Efter tiotusen bilder
Oräknerliga bilder tagna. Nästan alla på mina barn, fina och roliga att ha, men deprimerande ordinära.
Men så var tiotusende bild kommer belöningen, tar man en bild som lyckas fånga en skärva av tillvarons magi.
#blog10000
Vässat budskap
Förmodligen har det suttit en kreativ grupp på reklambyrån och vässat på det här budskapet. Synd bara att sedan tog skolbarnen över och vässade vidare.
En liten påminnelse om att design inte bara är vad man ser vid första anblicken, utan att den också måste klara att användas under lång tid.
#blogg100
Källa: https://twitter.com/qikipedia/status/438284573101682689/photo/1
Vattenkannan och medeltalet
Fyller kannan med vatten och bär sedan ut den till bordet där vi ska äta lunch. Trots att jag inte alls fyllt den till kanten utan lämnat god marginal, så hamnar vattnet i gungning och de små vågorna studsar mot kanterna tills ett kaotiskt mönster uppstått där vågor plötsligt kan kollidera och skjuta upp en vattenkaskad som stänker på min tröja och mina byxor. En liten påminnelse om att det inte alltid är medeltalet som är det viktiga.
#blogg100
Vill du köpa en pingvin? Ja, men min granne är bankrånare
Helt underbart. Barn sköter dialogen åt vuxna.
#blogg100
Bilen som vet när det blir grönt
Audi kopplar upp bilen mot datorn som sköter stadens trafikljus, så att man till exempel kan veta hur fort man ska köra för att hänga på den gröna vågen.
Klurigt, men jag får intrycket att gränssnittet behöver jobbas på. Lite för mycket i datortraditionen – vi visar siffror på en skärm – för att jag ska vara helt bekväm med att ha förare som ska omtolka hastigheter och sekunder till vad de bör göra, samtidigt som de ska undvika att krocka. Det är också uppenbart att en teknisk aspekt dominerat vad som visas – med stora bokstäver på mest synliga platsen står ”Trafic light online”.
Men sådant blir säkert bättre i nästa generation, och till dess är detta ett intressant exempel på sammankoppling mellan ett enskilt thing och en central databas, genom vad jag antar måste vara ett öppet API.
#blogg100
Alla och ingen som målgrupp
Alltför ofta när man frågar en kund vilken målgruppen de vill rikta sig mot, får man svaret ”alla”.
Men att försöka betjäna alla kan leda till att man inte är trovärdig för någon.
(Men Blekinge Gourmet och Café ska i alla fall ha en guldstjärna för att de förstått att olika typografi passar för olika sorters gäster.)
#blogg100